Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Mahler var inte bara tonsättare – hans diktning kan ge livskunskap i vår tid

Vi är många, som fått våra liv berikade av Gustav Mahler (1860 – 1911). Här handlar det inte bara om musik utan också om poesi med stora inslag av livskunskap.

För min del kom Mahlers tonsättningar av Des Knaben Wunderhorn tidigt in – och då inte direkt utan som inslag i hans symfonier, särskilt den andra. Där finns musiken från ”Urlicht” – (sista sången nummer tretton) i Mahlers sångcykel och som återfinns på sid 305 i den bok, som hänvisas till längre fram i artikeln.

Här knyter Mahler an till en romanstradition med diktare och tonsättare. I Mahlers fall handlar det mer ofta om orkester och en sångare snarare än om duetter mellan pianist och sångare, som hos Franz Schubert.

Mahlers sångcykel ryms i ett ganska litet häfte. Den publikation, som texterna hade hämtats från, omfattar – i en utgåva tryckt 2015 – 925 sidor. Den första upplagan publicerades i tre band 1806 – 1808. Det handlade om resultatet av ett insamlingsarbete av Achim von Arnheim och Clemens Brentano. I en del fall hade – ordentligt utgivna – publikationer letats fram. I andra fall handlade det om flygblad. Dessutom fanns uppteckningar från muntliga källor.

I sångcykeln finns bland annat humor, skräck och central livskunskap.

Det kan knappast sägas att alla texter präglas av originalitet. Även om det normala inte är helt lika texter, finns många exempel på nära upprepningar.

Från den omfattande källan lyckades Mahler ta vara på några äkta pärlor. På sid 713 i utgåvan från 2015 dyker följande diktparti upp:

Wenn mein Schatz Hochzeit macht, (När min skatt gifter sig) /Hab ich einen traurigen Tag, (har jag en sorgedag) /Geh ich in mein Kämmerlein; (går jag in i min lilla kammare) /Des Abends, wenn ich schlafen geh, (På kvällarna när jag går till sängs) /So denk ich an das Lieben. (Så tänker jag på kärleken.)”

Här finns alltså texten till den första sången i Lieder eines fahrenden Gesellen (En vandrande gesälls visor ).

I sångcykeln finns bland annat humor, skräck och central livskunskap. Exempel: ”Des Antonius von Padua Fischerpredigt (Antonius från Padua predikar för fiskarna)”, ”Der Tambourg’sell (Trumslagarpojken) och ”Das irdische Leben (Jordelivet)”.

Humorn i det första exemplet behöver inte förklaras. Skräcken i det andra fallet handlar om att trumslagarpojken väntar på att bli hängd. Livskunskapen i det tredje exemplet behöver man förklara mer utförligt genom att citera och kommentera dikten:

”Mutter ach Mutter, es hungert mich/Gib mir Brot, sonst sterbe ich (Mor ack mor jag är hungrig/Ge mig bröd, annars dör jag)” ”Warte nur, mein liebes Kind,/Morgen wollen wir ernten geschwindt (Vänta bara mitt kära barn/I morgon skall vi skörda kvickt)”.

När kornet har skördats skall det tröskas och när tröskningen är klar skall brödet bakas. Dikten slutar:

”Und als das Brot gebacken war/lag das Kind auf der Totenbahr (och när brödet hade bakats/låg barnet på likbåren)”.

Vad är den drastiska diktens livskunskap? Särskilt för barn kan själva väntandet bli skadligt, något som många föräldrar, socialarbetare och människor inom sjukvården har erfarenhet av.

Bertil Lindström