Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå där...

... Leif Andrée, skådespelare med Sundsvallsbakgrund som fått 50 000 i stipendium för förtjänta artister inom svensk teater.

Annons

Det känns fantastiskt. Det är ju från Svenska Akademien, Horace Engdahl och grabbarna. Och jag har inte sökt eller nåt.

Skatteskulder. De kom jävligt lägligt de här pengarna. Men det blir tusen kronor över. De ska jag köpa champagne för.

Jag har spelat Baloo i Djungelboken och Hoederer i Smutsiga händer och Gert Bokpräntare i Mäster Olof.

Det är himmel och helvete. Det kan få vem som helst att darra. Jag gör det med skräckblandad förtjusning. Man är helt solo, har ingen att luta sig mot. Samtidigt är det lycka för en egoist att få stjäla allt fokus.

Den skrevs av Martina Montelius, Kristina Lugns dotter, sedan vi skrattat så vi grät åt våra umbäranden med panikångest. Den handlar om en man som ska hämta sina barn på dagis och hur han får kämpa för det.

Jag håller på att repetera De tre musketörerna som har premiär på Stockholms Stadsteater den 28 februari.

Porthos. Det kommer att bli en helt galen show. Vi är ett 80-talspudelrockband som återuppstår och vi kommer att spela musik på scen. Jag är trummis. Som jag var i punkgruppen Pizzoar i Sundsvall.

Mellan 1974 och 1982. Jag flyttade den 2 januari 1982 sedan jag blivit utslängd från Privé på nyårsafton. Då var jag portad från alla krogar, så det var lika bra att dra. Men jag åker tillbaka och hälsar på varje år.