Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Silverchans för kustens havsöringspionjärer: "Man blir lite besatt"

/

Norrland har en enormt lång kust. De flesta sportfiskare försöker fånga havsöringen i älvarna och åarna trots att fisken under stor del av året simmar nära kusten.
– Det finns helt enkelt ingen tradition här. Men när man väl har fått en havsöring på ett par kilo, och känt kraften i fisken, så blir man lite besatt, säger Peter Hellström som kustflugfiskat i tio år.

Annons

Havet glittrar. Det blåser från sydost. Det lockar ut några av de fåtal sportfiskare som jagar havsöring efter Norrlandskusten. Peter Hellström greppar flugspöt och följer stigen längs med stranden på utsidan av Hornslandet, en bit från Hudiksvall.

– Det här fisket handlar mycket om att hitta bra vikar med både sand och stora stenar, så kallade leopardbottnar. På våren letar man sydvända vikar. Där är vattnet varmare när det blåser från söder och där kan man hitta stora koncentrationer av havsöringen, berättar Peter.

Vi kommer fram till en vik med en liten stenö vid inloppet. Vi går runt hela viken och ut mot öppna havet. Där börjar Peter kasta sin fluga ut mot det smala sundet.

– Det här är ett erkänt storöringställe. Det var en som fick en havsöring på 6,3 kilo för något år sedan. Det var på spinnfiske, säger han och lägger ut sin fluga.

Läs också: Häng med på fisketur i vintermörkret – här är pimpelfiskarna som är torsk på lake

Själv fick han ett 70-tal havsöringar i fjol och för någon vecka sedan en rejäl fisk på uppskattningsvis 3,5 kilo. Totalt har han landat tre stycken över 3 kilo.

– När havsöringen tar så sticker den rakt ut och tömmer rullen på lina. Det är bara att hålla i grejerna. Det blir en riktig fight. Det är sjukt vilka fiskar att kämpa, i alla fall de större, säger Peter som nu har slutat att fiska havsöring i älvar så som Ljungan.

Längs med västkusten och Skånekusten är fisket med fluga utbrett, men havsöringarna som fångas vid Norrlandskusten i jämförelse mycket större.

Vinden friskar i men Peter pressar sina kast rakt mot vinden. Det behövs inte så långa kast för havsöringen går ända in till land för att jaga mat.

– De äter tångmälor, spigg, tobis och naturligtvis strömming. När värmen kommer och strömmingen går in mot land för leken så är det många havsöringar som följer efter. Lättare mat än så går det inte att få, säger Peter.

Vi spanar in i viken bakom udden. Där är det lite lä. Ibland kan man se öringen som plaskar i ytan när de jagar spigg.

– Kasta ut flugan, låt den sjunka ner lite och ta hem linan med jämna tag. Gör några stopp. Ofta tar fisken när du gör ett stopp och flugan sjunker ner lite, förklarar Peter.

Läs också: Öringpimpel – en utmaning utöver det vanliga

Men han varierar ofta mellan korta och långa hemtagningar. När det bara är lite av linan och tafsen kvar i vattnet lyfter han spöt och sveper in flugan.

– Det är bra att göra för ofta kan havsöringen följer efter ända in till land. Då ser man att det finns fisk där, annars kan man missa det och tro att det är fisktomt och sluta fiska, förklarar han.

Vi har nu fiskat av tre inlopp till vikarna. Peter är lite förundrad över att det inte hugger, men vattnet har sjunkit och det är extremt klart. Vi går tillbaka till bilen och kör till en annan vik. Här blåser det ännu mer. Bra för fisken men svårt för flugfiskaren.

– Varför flugfiske? Det kan vara lättare med spinn, men med fluga kan man fiska långsammare och fiska av grundare områden. Jag tror man fiskar mer naturtroget med fluga. Det är svårare och det gillar jag. När man väl får en fisk så är belöningen så mycket större. Man kan vara ute 20 gånger utan att få någonting, men så nästa gång kan man får 3-4 stycken på en gång, säger Peter och ler stort.

Test: Känner du igen fisken?

Så ringer Kalle, Peters fiskekompis. Han har fiskat i fem olika vikar utan ett hugg, men i den sjätte så får han tre havsöringar.

Vi åker dit. Kalle är nöjd. Han har tagit rätt på två av de tre fiskarna – silverblanka torpeder på en liten bit över kilot.

– Jag hade spinnfiskat ganska länge men så såg jag ett plask inne vid land. Jag gick runt viken och när jag la ut flugan så tog en direkt. Sedan fick jag två till. Den ena stack iväg med hela fluglina och 30 meter backig, och hoppade två gånger. De åt nog spigg, säger en nöjd Kalla Palmqvist, Hudiksvall.

Det som han var med om är kustfisket i ett nötskal.

– Ska man fiska på riktigt så ska man flytta på sig och inte stanna i en vik. Gå gärna och fiska igenom ett par vikar. Blir det inget så sätt dig och fika och prova sedan igen. Det har hänt mig flera gånger att när jag gått tillbaka så är det fisk där det tidigare varit tomt. Om det inte är någon fisk där så åk till några andra vikar, men åk då inte långa sträckor för då går det bort fisketid, säger Peter Hellström och lägger ut ett nytt kast.

Så talar en sann kustfiskare som älskar att lägga ut en fluga.

Mer läsning