Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dramatisk förlossning vid E4

/
  • Hela familjen kan nu vila upp sig i sitt hus i Söderhamn.
  • Det nya barnet sover tryggt hos mamma. Systern Märta sitter bredvid.

Söderhamnsparet Josefine Blomqvist och Robert Nyman födde sitt andra barn under stor dramatik. Robert fick förlösa barnet i ett dike vid Ångersjön utefter E4.

Annons

Allt var klart för att åka till förlossningen i Hudiksvall. Mormor var förberedd på att ta hand om snart tvååriga Märta och väskan var packad. Josefines värkar hade börjat redan natten mot torsdag och framåt eftermiddagen började de bli intensivare.

– Jag hade pratat med förlossningen i Hudik en halvtimme innan vattnet gick och de lät fortfarande ganska lugna. Men innan vi kom iväg kände jag att det blev mer panik och jag hade värkar varje minut, säger Josefine.

Paret satte sig i bilen och började köra mot Hudiksvall. Redan innan de hunnit halvvägs kände Josefine att smärtan blev för stor.

– Jag sa till Robert att han måste stanna men han hade siktet inställt på förlossningen och vägrade. Då tog jag tag i armen på honom och skrek åt honom att stanna, säger hon.

Robert tvärbromsade och ställde bilen halvägs ner i diket vid Ångersjön utefter E4. Lastbilar dundrade förbi samtidigt som Josefine kastade sig ur bilen och ner på knä. En chockad Robert försökte komma på vad han skulle göra.

– Till och med när hon säger att jag ska ringa 112 så fattar jag inte vad det är för nummer, säger han.

Till slut lyckades Robert ringa efter en ambulans och blir kopplad till en barnmorska. Under tiden har Josefine börjat få krystvärkar och när Robert lyfte på hennes klänning tittade redan ett huvud ut. Barnmorskan förklarade för Robert att han måste lägga Josefine på rygg för att det inte ska gå för fort. När han gör det tappar han mobilen som hamnar under Josefine. Därefter var de helt själva.

– Josefine skriker åt mig att dra men när jag drar i huvudet är det helt stumt. Jag kommer ihåg från vår förra förlossning att jag måste få in händerna längre, säger han.

Robert lyckades få tag i någonting som kändes som ett par axlar och på den tredje krystvärken kom barnet ut. Robert lade barnet på Josefines bröst. Det var kallt vid vägkanten och varje gång en långtradare passerade kändes det som en orkan.

– Jag tänkte bara att jag måste få barnet och Josefine varma. Men vi hade ju bara packat lite underkläder och t-shirts i vår förlossningsväska, säger han.

När Robert kom till bakluckan ropar Josefine att barnet inte andas. Navelsträngen var virad två varv runt halsen och de båda befarade det värsta.

– Jag kände att det hängde på mig. Jag fick bort navelsträngen men hörde fortfarande inga skrik från barnet. Bara några få rosslingar, säger Robert.

Roberts mobil som hela tiden legat under Josefine var fortfarande i gång och barnmorskan hade hört alltihop. Hon säger åt dem att ta sig in i bilen och vrida på värmen. Väl i bilen såg de äntligen ambulansen komma.

– Det var så skönt när man såg blåljusen. Det var en otrolig lättnad. Allt hade bara tagit tio minuter men det kändes som en evighet, säger Robert.

Några dagar senare har de båda landat i vardagen igen. Barnet mår bra och chocken har släppt för de båda föräldrarna.

– Vi har hunnit berätta det några gånger nu och för varje gång känns det lättare. Vi upplevde situationen så olika. För Robert kände att det var upp till honom att fixa det här medan jag var så uppe i min smärta, säger Josefine.

De båda fasar för vad som skulle kunna ha hänt men känner att det i efterhand är en upplevelse de inte skulle vilja vara utan.

– Det är häftigt att man kan peka ut en sådan exakt plats för födseln. Det syns fortfarande bromsspår vid sidan av vägen där vi stannade, säger Robert.

Nu har familjen två döttrar och alla mår bra. Något namn har nykomlingen inte fått ännu men någon som hade så bråttom att komma ut kanske kan vänta ett par dagar med namnet.

Mer läsning

Annons