Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hamlet i nutida skrud

När "Hamlet" sätts upp på Dramaten utspelas tragedin i vår mörka nutid. I regissören Jenny Andreassons version speglas samtiden i huvudpersonens handlingsförlamning. Vi följde med när ensemblen angrep manuset för första gången.

Annons

- Men heej!

Det duggar tätt av vänskapliga kramar och axelklappningar i den lilla lokalen. På borden står drycker uppställda och det råder ett behagligt surr av röster. Man kan nästan ta på den uppsluppna stämningen. Men nej, det är inget mingelparty vi har hamnat på, utan det första mötet med ensemblen som ska göra Shakespeares "Hamlet" på Dramaten i januari.

– Ja, kära ni gamla och nya vänner, kollegor och kamrater! Otroligt roligt att vi ska få göra "Hamlet", denna lilla pjäs av William Shakespeare tillsammans, säger regissören Jenny Andreasson.

Skratt utbryter runt konferensborden ett par trappor upp i den anrika teaterbyggnaden. Här har skådespelare, scenografer, maskörer, ljud- och ljusansvariga och andra som på något vis är inblandade i uppsättningen, samlats för att gå i genom upplägget för pjäsen. Mingelsurret har nu övergått till ett koncentrerat lugn över de tjocka manusluntorna.

Jenny Andreasson som hittills mycket aktivt har undvikit de klassiska verken till förmån för kvinnliga dramatiker som blivit marginaliserade i historien, tänker nu ge mastodont-Hamlet _ pjäsernas pjäs om man så vill _ en modern blick i ett väldigt tydligt här och nu.

– Jag tänker att vi lever i en tid när vi har sett allt och vet allt men inte förmår handla, att vi på något vis slåss med en form av handlingsförlamning. Att vi än så länge inte riktigt förmår göra motstånd mot de mörka krafterna som bryter igenom i vår tid utan känslan är att vi allt mer närmar oss någon form av avgrund, säger hon.…

Jenny Andreasson har också valt att titta på klassikern genom att "ta spjärn utifrån ett feministiskt perspektiv" som hon själv uttrycker det. Något som bland annat tar sig uttryck i att hon låter en feministisk teatergrupp uppträda på slottet och låta Hamlet slåss med idén om vilken typ av man han ska vara. Men också genom att Ofelia nu får en mer framskjuten roll än vanligt.

– Att jag har regisserat kvinnliga dramatiker och arbetat utifrån ett feministiskt perspektiv blev en möjlighet för mig att göra pjäsen. Jag insåg att jag kunde bygga om deras relationer och Ofelia skulle kunna ta delar av Horatio. I de scener där hon framstår som oskuldsfull visar hon sig i stället vara en mycket medveten person. Så när jag började bearbeta pjäsen uppstod en annan Hamlet och en annan Ofelia, säger hon.

Hamadi Khemiri och Nina Zanjani ska axla rollerna som Hamlet och Ofelia i Jenny Andreassons uppsättning. Zanjani och Khemiri har tidigare spelat mot varandra flera gånger, bland annat i Josef Fares filmkomedi "Farsan". Nu möts de två goda vännerna i stället i en av historiens största tragedier.

– Varsågoda, akt ett, scen ett, säger sufflör Eva Forstenberg.

Det frasar när alla vänder blad. Nina Zanjanis och Hamadi Khemiris röster är tyngda av allvar.

– Jag tror jag såg honom i natt, säger Ofelia (Nina Zanjani)

– Såg - vem?, säger Hamlet (Hamadi Khemiri).

– Er pappa.

– Du såg min pappa?

– Håll inne med er häpnad för en stund och lyssna noga, så ska jag berätta.

– För guds skull, låt mig höra!

Lite senare sitter duon avslappnat på varsin stol och småpratar. Nu ser de fram emot att ta sig an Shakespeare som det sammansvetsade team de har blivit, utan sköldar och filter inför varandra.

– Förhoppningsvis kan vi vara modigare med varandra för att vi redan känner varandra. Jag eftersträvar att vara på hal is och att vara i rum jag inte brukar vara i. Det är ett sätt att utmana mig själv, säger Nina Zanjani.

Hamadi Khemiri håller nickande med. Än så länge är det för tidigt att prata om vad han tänker fylla sin version av Hamlet med.

– Men jag lockas ju av den här oförmågan till handling, trots att man kanske har rätt information och goda skäl till att agera. Det kan jag känna igen mig själv i och tror att många andra kan det också, säger han.