Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han säger som det är

Timbuktu
"För livet till döden"
Warner
Betyg: 4/5

Annons

Jason Diakité är tillbaka, och som han är det. "För livet till döden" är till stor del skapad i Sundsvall med Patrik Collén, även om skivans huvudproducent är Jens "Chords" Resch.

På skivans första spår "Amino", där för övrigt Sundsvallsmusikern Thomas Björling spelar trummor, rappar Timbuktu "Den är för alla dem som aldrig tappar hopp/fuck om samhället inte fattar oss".

Det är hårt och skoningslöst, men han låter snarare bestämd än arg och nedstämd.

Timbuktu fick nästan löpa gatlopp efter samarbetet med Kartellen i låten "Svarta duvor & vissna liljor" där han meddelade att man borde banka Jimmy Åkesson gul och blå. Trots, eller på grund av, den behandlingen han fick efteråt har han lyckats samla krafterna och levererat ett knivskarpt album.

Jag vet inte om det finns ett samband men låtar som forcerade "Spring", den tunga beskrivningen av Sverige då och nu i "Den svenska skammen" eller att inte känns sig välkommen i sitt hemland i "Misstänkt" och den händelsen.

Rent generellt har "För livet till döden" en hård ljudbild och mycket flirtar med de renodlade beatsen på 1980-talet. Det är fint när han lyfter fram sin förebild ADL och framtidshoppet Adam Kanyama i "A till A".

Timbuktu har också flera spännande gästsamarbeten. På "Dubbel panorama" kliver heta Abidaz in i handlingen och Mapei i "Livet".

"För livet till döden" rymmer allt från nostalgi till samhällskritik och kärlek. Timbuktu har mycket att säga och jag tycker att många borde lyssna.