Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Här behövs både hopp och skydd

När jag var i yngre tonåren så gick vi någon gång på en klubb i det som i dag är Kulturmagasinet i de lokaler där sen Musikforum, långt senare Pipeline, startade (om jag minns rätt). Jag har glömt namnet på klubben men det var mer än ruffigt. Där stötte vi villabarn från Sidsjön på det fruktade Bosvedjegänget och något ännu ruskigare nämligen Bresansgänget. Jag hade då aldrig hört talas om Bredsand.

I efterhand kan jag säga att jag aldrig hade behövt bli speciellt rädd. Det var ungar från nybyggda områden som härjade på stan. Lite senare kom de från det vi då kallade Nynacksta, det som nu är Nacksta. Det värsta jag råkade ut för var en smäll på käften som gjorde att jag helt oprovocerad gick i backen utanför Wivex en gång i tidigt 70-tal. Förövaren var en engelsk sjöman. Men det föll mig liksom aldrig in att jag för den skull börja ogilla vare sig engelsmän eller sjömän, även om jag av hela mitt hjärta avskydde just denna sailor.

Sen hade jag väl lite tur också, som hade större och/eller starkare kamrater som kunde hjälpa mig när unga adrenalinstinna hannar som misslyckats med att finna flicksällskap i stället ville slåss.

Med facit i hand var det ändå en förhållandevis idyllisk tid också jämfört med vad vi då hörde berättas. Några decennier tidigare kallades, sägs det, Sundsvall för Sveriges Chicago. Hur allvarligt det nu var?

I dag är läget betydligt värre. Inte i Sundsvall kanske. Här är vi än så länge i princip förskonade från det gängvåld som tagit stora bostadsområden som gisslan i storstäderna. Innan vi blir för rädda är det också värt att komma ihåg att det dödliga våldet faktiskt minskar i landet. Det har det gjort i decennier nu. Men gängvåldet och skjutningarna ökar, speciellt i de områden, som forskarna nu kallar socioekonomiskt utsatta. Och det kan vi inte acceptera av flera skäl. Dels för de ungas skull. De som skjuter och skjuts ihjäl. En del helt oskyldiga drabbas också. Dels för alla som bor i dessa områden. De har också rätt till trygghet där de bor.

I en debattartikel i DN förra torsdagen gör professor Jerzy Sarnecki ett intressant inlägg som visar att vissa områden har långvariga problem inte för att folk som bor där är av en speciell sort, utan för att de är fattiga. De som har chans flyttar och andra fattiga flyttar in. När fenomenet uppstod i USA trodde många att det berodde på etnicitet. Men man såg där att brottsligheten minskade hos dem som flyttade ut, och ökade hos dem som flyttade in. I områden med stabilt hög brottslighet under längre tid handlar det sällan om samma individer.

Det är klasskillnaderna som är problemet, inte etniskt ursprung. För att lösa problemet måste man ge människorna i dessa områden hopp. Samtidigt som polisen måste öka sin närvaro och kontroll över dessa områden. De som bor där har rätt till både hopp om framtiden och skydd för liv och lem.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel