Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Här kommer den svettiga sanningen

Så fick Leonardo sin Oscar-statyett och hoppet om vår annars så hopplösa värld infinner sig i bröstet igen, lojalt som något som alltid har sin plats. Frågar du mig så var han värd att vinna vid alla sex nomineringar och allra mest för sin roll i Gilbert Grape för den är bortom allt bra på denna jord. Det är skönt att få lite hopp att fylla ut min innan rätt tomma bröstkorg. Min livsgnista har lugnt sagt gått på sparlåga ett tag nu. En slags hopplöshet har dominerat mitt inre. När jag vaknar på morgonen är det med en olustig likgiltig känsla, och när jag somnar på kvällen är det allt oftare för att stänga av ångesten vars fingrar frekvent trummar mot min hud. Ångesten och likgiltigheten är summan av frustration och besvikelse. Och jag förstår att jag kommer att framstå som en klyschig aktivist men vår värld brinner inne och det är som att alla bara kollar på medan makthavarna häller bensin på elden.

Det finns flera brinnande eldar som är rötter till min sparlåga. Jag kan känna rätt ofta att jag inte vill leva i en värld där fruktan för sitt liv inte är anledning nog för att andra ska vilja hjälpa, i en värld där man håller våldtäktsmöten för att normalisera och arrangera våldtäkter, i en värld de med underskott har underskott för att de med överflöd ska kunna ha överflöd, där de törstiga blir törstigare och de mätta mättare. Men, helt utan att bagatellisera dessa eldar, vill jag statuera fakta, för elden om krig brinner i vissa delar av världen så som Syrien, Nigeria och Irak. Elden om våldtäkt sträcker sig förvisso världen över men i olika stor grad, med Sverige i spetsen. Elden om fattigdom brinner i många länder men tacksamt nog långt ifrån alla. Dessa är alla ämnen som tenderar att väcka aktion, engagemang och en generell önskan att förändra. Men det finns en eld som brinner allra störst och som hungrar allra mest efter förändring, den ska komma att bränna allt och alla levande och det är det rådande klimatet - det största och utan tvekan mest omfattande hotet, också det allra mest nedtystade. Och jag vet att det tar emot att höra, jag vet att det är så mycket mer bekvämt att blunda men jag vädjar till alla människor på denna jord, att orka höra och våga se. Här kommer den globalt upphettade, svettiga sanningen: Kött- och mejerikonsumtion är den främsta anledningen till att regnskog huggs ner, till att djurarter massutrotas, till att utsläpp sker och haven dör. Produktionen av kött och mejerier kräver enorma mängder av vatten och är dubbelt så skadligt för vår jord som alla världens fordon, tillsammans. Utsträckningen av den skada det gör går inte att beskriva i en krönikas tretusen tecken - den är kolossal.

Tänk vår jord som en jättelik växt. I nuläget bränner vi ljuset i båda ändarna och dödar växten i en snabbt accelererande takt. I politiken pratar man om alternativ som förvisso kanske kan köpa oss lite tid, men ändock kommer växten med all säkerhet att dö. Om vi däremot väljer bort djurriket från tallriken har vi inte bara möjligheten att rädda växten, vår jord, utan också låta den frodas. Låt oss som Leo sa i sitt tacktal, inte ta vår planet för givet.

Deniz Fryksell

Uppmanar alla till att se dokumentären Cowspiracy, producerad av Leonardo Dicaprio.

d.fryksell@gmail.com