Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hemtjänsten vill omyndigförklara henne – som skydd mot sin ende son

Jan Norberg monterade upp webbkameror i sin dementa mammas lägenhet på Allégården – ett modernt sätt att hjälpa henne med vardagsproblem, anser han.

Personalen kände sig övervakad och protesterade, och när deras chefer inte kunde få honom att ta bort kamerorna frivilligt bytte de taktik.

På tisdag avgör tingsrätten om hon ska ställas permanent under förvaltare – för att få skydd mot sin egen son.

– Socialtjänsten missbrukar lagstiftningen för att bli av med en besvärlig anhörig, säger Jan Norberg.

Mariana Norberg bor sedan våren 2010 i en modern och fin lägenhet på Allégården i Sundsvall. Sedan makens hastiga bortgång i fjol är sonen Jan och barnbarnet Linda de enda anhöriga hon har kvar.

Mariana Norberg är finklädd och serverar kaffe med dopp på elegant Seltmann-porslin från tyska Weiden.

– Det var det första jag köpte när vi flyttade till Sundsvall 1948. På Dahlmans. Men det finns bara elva assietter, den tolfte var spräckt, berättar hon.

Hennes minne är glasklart när det handlar om saker ur det förflutna. Om uppväxten i Östersund eller maken Sigurds rörfirma. Hon berättar också om sina egna jobb på konditorier och biljettkassan på Sundsvallsbiograferna Saga och China. Men med saker i närtid är det svårare. Hon har vid nyss fyllda 87 blivit glömsk och har diagnosen Alzheimers.

– Hon glömmer lätt bort var hon har lagt saker. Och med sjukdomen följer också en "plockighet". Om ingen säger åt henne kan hon bli uppe väldigt sent på kvällarna och pyssla med samma saker om och om igen. Och då blir hon väldigt trött och sämre i sin sjukdom dagen efter. Det var därför jag installerade kamerorna. För att kunna se henne och hjälpa henne hitta saker, och för att hålla koll på att hon inte är uppe mitt i natten. Kamerorna har en rörelsedetektor, och jag får ett sms om hon är uppe, säger Jan Norberg.

Han betraktar de tre kamerorna som ett modernt och bra tekniskt hjälpmedel för att kunna hjälpa sin mamma, inte minst för att han själv bor i Stockholm. Han tycker inte att det är märkvärdigare än att ha en videokonferens eller prata med någon via en dator med webbkamera. Han gick igenom lagstiftningen innan han installerade kamerorna, och har ett undertecknat godkännande av sin mamma.

– Inte spelar det mig någon roll, säger Mariana Norberg om kamerorna.

Men kamerorna innebar också att Jan Norberg kunde se vad hemtjänstpersonalen gjorde och inte gjorde. Han hävdar att de vid flera tillfällen inte såg till att hans mor verkligen låg till sängs innan de lämnade henne vid kvällsbesöket. När han ringde till personalen var det svårt att få kontakt, och då började han i stället använda sig av ett telefonnummer avsett för trygghetslarm och samtal mellan personalen.

– Det är ingen tvekan om att jag lade mig i hemtjänstens jobb, och visst kan jag förstå att de upplevde det som jobbigt och kände sig övervakade. Men jag gjorde det ju för att se till att mamma får de insatser som hon har rätt till och behöver, säger Jan Norberg.

Under sommaren 2010 eskalerade konflikten, visar en lång rad e-postmeddelanden mellan Jan Norberg och områdeschefen på Allégården, Jolanta Sörebäck.

Hon försökte få honom att sluta använda trygghetsnumret, medan han ställde krav på tillgänglighet. På olika sätt försökte Jolanta Sörebäck också tillmötesgå personalens önskan att slippa kamerorna.

Som en slags kompromiss försökte Jolanta Sörebäck och hennes närmaste chef Karin Holmin få den glömska Mariana Norberg att skriva under en överenskommelse. De kallade henne till kontoret och bad henne med sin namnteckning godkänna att kamerorna skulle stängas av när hemtjänsten var i hennes lägenhet.

"Våra anställda upplever en negativ psykisk stress av "bevakningen" när de är hos Dig", står det i förslaget.

Men Mariana Norberg skrev inte på, utan ringde i stället sin son.

– De gjorde så här trots att de visste att jag hade fullmakt att företräda mamma gentemot dem, säger Jan Norberg, och menar att de försökt lura hans mamma eller utöva påtryckningar.

6 september i fjol kallades Jan Norberg till ett möte med biträdande socialdirektören Marianne Bergman, äldreomsorgschefen Håkan Litzell och hemtjänstchefen Karin Holmin.

– Det kändes att de med sin chefspondus försökte få mig att ta bort kamerorna. När jag inte gick med på det backade de och sade att "de för närvarande" inte skulle driva frågan om kameraövervakning. Så här i efterhand förstår jag varför, säger Jan Norberg.

Det som hände var att cheferna på socialtjänsten tacklade frågan på ett nytt sätt. Kamerorna var inte längre det officiella problemet. Nu var det Jan Norberg som var problemet, och hans mor behövde skyddas från sitt enda barn.

22 februari februari i år gick de via socialnämnden och överförmyndarnämnden till tingsrätten. De yrkade att Mariana Norberg skulle sättas under en förvaltare – en utomstående person som ska sörja för hennes bästa och företräda henne i allt.

Förr i tiden kallades det att bli omyndigförklarad.

Varken Mariana Norberg eller hennes son fick någon information om vad som höll på att hända. Cheferna på socialtjänsten hävdade att hon står i sådan beroendeställning till sin son att hon inte kan ta sin rätt tillvara.

I skrivelsen till tingsrätten beskrivs Jan Norberg som en aggressiv person som skrämmer hemtjänstpersonalen och kontrollerar sin mor på distans med hjälp av kamerorna. Det påstås att han "vid flera tillfällen" inte sett till att hon får de mediciner hon behöver, och att han tidigare nekat henne trygghetslarm. Därför läggs det honom till last att hans mamma blivit liggande i två timmar efter att ha ramlat i lägenheten.

I en bilaga till skrivelsen hävdar områdeschefen Jolanta Sörebäck att Jan Norberg monterat kamerorna utan sin mors medgivande, och att modern upplever det som obehagligt. Hon påstår också att personalen anser att han behandlar sin mor på ett ovärdigt sätt. Att han skrämmer och kränker henne.

"Mariana Norberg har behov av en person som har mandat för att bevaka hennes rätt samt ge henne skydd mot sin son", skriver Jolanta Sörebäck.

Överförmyndarchefen Ewa Öhrn skriver också att socialnämnden gjort en polisanmälan mot Jan Norberg för att han skulle ha uppträtt hotfullt mot två anställda på Allégården.

Enligt Sundsvallspolisen var utredningen då redan nedlagd. De två anställda hade valt att inte medverka.

Utan vetskap om detta, och utan att ha hört Jan eller Mariana Norbergs sida av saken bestämde tingsrätten två dagar senare att hon tills vidare, interimistiskt, skulle ställas under förvaltarskap.

Till förvaltare utsågs en 69-årig man från Fagervik.

– Samma dag som beslutet togs i tingsrätten var han hit och tejpade platspåsar över kamerorna. En tid senare tog jag bort platspåsarna, men då kom han hit och monterade ner dem. För mig är det bevis på att alltihop bara handlade om kamerorna, säger Jan Norberg.

Han menar dessutom att förvaltaren inte skött sina åtaganden. I maj i år fördes Mariana Norberg med ambulans till sjukhus, sedan hon svimmat vid lunchbordet. På sjukhuset konstaterade läkaren att hon hade feber och utvecklat lunginflammation. Jan Norberg säger att han utan framgång i en dryg vecka försökt göra hemtjänsten uppmärksam på att hans mamma blivit allt sämre. När Mariana Norberg ringde sin förvaltare hänvisade han henne bara till hemtjänstens personal.

– Det är vanvård. Jag har anmält det till socialstyrelsen, säger Jan Norberg.

Frågan om Mariana Norbergs förvaltarskap avgörs slutligen av tingsrätten nu på tisdag. Jan Norberg har anlitat en Stockholmsadvokat och anser sig kunna motbevisa anklagelserna på punkt efter punkt.

– När man granskar underlaget som tingsrätten fått, så inser man att det bygger på en hög av lögner. Osanningar staplade på varandra i en ordning för att svärta ner mig och framställa mig som ett monster, säger han.

Tingsrätten har också inhämtat ett intyg från Mariana Norbergs läkare. Det ger en helt motsatt bild av relationen mellan Jan Norberg och hans mor.

"Jag har aldrig upplevt att Jan visat sin mamma bristande respekt. Tvärtom har han månat om att hennes situation ska vara så bra som möjligt, medicinskt, omvårdnadsmässigt och på andra sätt. För mig ter det sig naturligt att han som närmast anhörig fortsätter att ta ansvaret både för sin mammas vård och hennes intressen i övrigt", skriver doktor Ola Bergman.

– Cheferna på socialtjänsten har sjösatt en plan för att bli av med mig, och den ser ut att vara på väg att lyckas. När de inte kunde hitta något lagrum för att ta bort kamerorna så siktade de i stället in sig på att omyndigförklara mamma. Jag väntar bara på nästa steg – att de ska fixa ett beslut om besöksförbud för mig gentemot mamma. Då är det riktigt kört, säger Jan Norberg.

Mariana Norberg säger att hon vill att hennes son ska ta hand om henne. Att få en förvaltare utsedd utan att ha blivit tillfrågad upplever hon som mycket kränkande.

– Det är gräsligt hur de bär sig åt. Jag har ju inte gjort något illa mot någon, säger Mariana Norberg.

Hon sätter sina händer över ansiktet.

Och gråter.