Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hesa Susanne fick starkare röst – först i världen med ny stamcellsbehandling

I hela sitt liv har Susanne Mickelsson kämpat med en svag röst. Stämbanden har inte fungerat som de ska. Nu har hon äntligen fått hjälp. Som en av de första i världen har hon genomgått en ny typ av avancerad stamcellsbehandling.
– Det blev stor skillnad för mig, nu slipper jag bli så andfådd när jag pratar, säger hon.

Den som träffar Susanne Mickelsson, 49 år, från Gävle märker snart att hon inte har världens starkaste stämma. Rösten är hes och hon behöver ganska ofta harkla sig. Röstproblemen har hon haft ända sedan barndomen. Och de finns fortfarande delvis kvar. Men efter den stamcellsbehandling hon nu genomgått vid Karolinska i Stockholm bär hennes röst bättre än någonsin.

– Den största vinsten är att jag kan prata utan att behöva kippa efter andan hela tiden, jag slipper pressa fram ljuden, säger hon.

Läs också: Ögonceller botade blindhet hos barn

Susanne Mickelsson berättar om det dolda handikapp hon burit på så länge. Redan när hon var spädbarn märkte hennes mamma att det var något konstigt med hennes röst. Den lät hes och sprucken. En undersökning visade att hon hade stämbandspapillom, tumörer på stämbanden. Tumörerna opererades bort men det gav ingen bestående förbättring eftersom nya hela tiden bildats. Det har varit nödvändigt med återkommande operationer för att hålla stämbanden fria från nya papillom. Periodvis har Susanne opererats varannan vecka. Till dags dato har Susanne opererats hela 99 gånger.

Att som barn tillbringa så mycket tid på sjukhus var förstås inte roligt. Det var heller ingen höjdare att ha en röst som var avvikande.

– Jag lät som Kalle Anka. Men jag blev aldrig retad. Jag hade underbara kompisar. Då blev det värre när jag blev vuxen. Vissa som inte känner mig kan vara okänsliga och anmärka på min hesa röst. De undrar om jag varit ute och festat hela natten eller om jag är förkyld, säger Susanne.

Susanne Mickelsson arbetar som röntgensjuksköterska på Gävle sjukhus och är beroende av att kunna kommunicera med sina patienter. Med en så svag röst har det inte alltid varit så lätt. Det har hänt att patienter ifrågasatt varför hon varit på jobbet. "Borde inte du vara hemma i stället för att vara här och smitta andra", har hon fått höra.

Det sociala livet har också blivit lidande. Det har ibland tagit emot för Susanne att delta i umgängen eftersom hon haft så svårt att göra sin röst hörd i större sällskap och blivit väldigt trött av att sitta och prata under en hel kväll.

– Det är tråkigt eftersom jag är en social person, säger Susanne.

De senaste åren Susanne Mickelssons röstproblem främst berott på den ärrbildning som uppstått på stämbanden efter alla operationer. Ärren förlamar stämbanden så att de inte kan röra sig som de ska. Någon effektiv bot för detta har hittills inte funnits

För ett och ett halvt år sedan fick Susanne höra talas om den nya metod som just nu testas vid Karolinska institutet i Stockholm och hon blev genast intresserad. Hon fick en remiss till professor Stellan Hertegård som leder studien och blev erbjuden att delta. Hon tackade ja utan att tveka, trots att det var en experimentell och oprövad metod och att det inte fanns några garantier för att behandlingen skulle ge positiv effekt.

– Jag hade så jobbigt med andningen att jag kände att jag måste ta den här chansen. Sedan var det ju spännande att det var en ny behandling och att jag skulle vara en av de första i världen som skulle få den, säger Susanne.

Behandlingen inriktades på det ena av Susannes skadade stämband. Först opererades ärrbildning och förhårdnader på stämbandet bort. Sedan togs stamceller från Susannes egen kropp och sprutades in i stämbandet.

Läs också: Tre år efter transplantationen – nu träffar Lari sin okända donator

Stamcellerna togs ut ur höftbenet på Susanne.

– De stack in en lång nål i höften och sög ut cellerna. Det var lite obehagligt men det gick bra, säger Susanne.

Med hjälp av en lång tunn spruta injicerades sedan stamcellerna i det skadade stämbandet. Det gjordes under narkos.

De första tre veckorna efter ingreppet fick Susanne inte prata alls. Det blev en prövning att hålla tyst så länge. Och när hon sedan till slut fick tillåtelse att öppna munnen - då fick hon inte fram ett ljud!

– Jag blev jätterädd. Vad har jag gjort! tänkte jag.

Men oron visade sig vara obefogad. Effekten av behandlingen kom successivt. Efterhand började rösten komma tillbaka. Susanne fick hjälp av en logoped och snart märkte hon att rösten hade blivit bättre och stabilare än den varit före behandlingen.

I dag har det gått ett år sedan behandlingen och Susanne är nöjd. Hon tycker att hon fått ett bättre liv.

– Jag är ju fortfarande hes. Men nu kan jag prata lättare. Den stora skillnaden är att jag inte längre behöver pressa fram orden utan kan tala mer obehindrat. Jag blir inte så trött som tidigare utan orkar vara mer social och det känns jättebra.