Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Höj taket i de politiska partierna

Först ut var Ingrid Möller som för en månad sedan deklarerade att hon startar det nya partiet Grönt Perspektiv i Sundsvall. På torsdagen meddelade också Else Ammor att hon startar ett nytt parti – Sundsvallspartiet. Både Möller och Ammor är politiker som kommit på kant med sina egna partier, Miljöpartiet respektive Moderaterna, och som därför väljer att starta eget och driva egna valrörelser för att förhoppningsvis ta sig in i kommunfullmäktige i höstens val.

Att utbrytare från traditionella partier startar eget är ingen ny företeelse. Sällan brukar dessa nya missnöjespartier nå några större framgångar, och det är knappast troligt att vare sig Sundsvallspartiet eller Grönt Perspektiv heller kommer att göra det. Men att två nya partier startas inom loppet av en månad i en stad av Sundsvalls storlek är inte en slump. Det berättar en hel del om det politiska klimatet.

Om vi för en stund leker med tanken att både Möller och Ammor lyckas få mandat i fullmäktige till hösten, finns anledning att vara bekymrad. Inte på grund av deras idéer eller frågorna de vill driva, det bekymmersamma är att deras frågor och idéer inte ryms under de traditionella partiernas tak. För att takhöjden i de etablerade politiska partierna tycks krympa, och politiken kommit att handla alltför mycket om revirpinkande, istället för om grundläggande ideal. Ett fullmäktige med tio partier som vart och ett inte kommer i närheten av att ha majoritet skulle orsaka än mer splittring och samarbetssvårigheter än vi ser i dag. Och det är knappast enklare att samsas med fler partier än det borde vara att samsas inom det egna partiet där man åtminstone bör kunna enas kring en gemensam värdegrund.

Det finns all anledning att imponeras av både Ammor och Möller, som båda drivit sina agendor med engagemang och utifrån varsina värdegrunder som de ansett viktigare att stå upp för än det varit att vika sig för partipiskor. Att båda därmed blivit paria bland sina tidigare partikamrater är ingenting annat än en sorglig utveckling.

Samtidigt antyder bildandet av dessa nya partier något om framtiden. I en värld där allt fler är individualister, där det för många är viktigare att slåss för den egna hjärtefrågan än att samsas om en gemensam bred värdegrund kommer vi med stor sannolikhet att få se ännu fler av dessa uppstickar- och enfrågepartier. Nationellt ser vi just nu Feministiskt Initiativ skörda framgångar på Gudrun Schymans turné genom Sverige. Om det räcker hela vägen till riksdagen återstår att se.

I många fall är det nyttigt för politiken med nya partier som fokuserar på bortglömda politiska frågor. De kommer upp på bordet och tvingar till handling. Samtidigt som det kan orsaka kaos och svårigheter att enas i beslutande församlingar. Det är precis så det ska vara i en demokrati. Ändå bör det som nu händer i Sundsvall mana till eftertanke hos de etablerade partierna, och en ambition att höja taket i de interna diskussionerna. Det behövs fler, inte färre personer som Ammor och Möller i de etablerade partierna, som kan skaka om och driva utvecklingen av partiernas värdegrunder.