Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Homosexuell: Jag känner mig kvävd i Sundsvall – trött på dryga kommentarer och det tysta hatet

Med anledning av debattartikeln "Nu har vi väl sexat färdigt vad gäller den offentliga scenen?", undertecknad Ulrica Nyberg, sociolog och medmänniska.

Jag upplever och tolkar debattartikeln som att skribenten har fått en del av Prides budskap om bakfoten.

Självklart håller jag med om att man ska känna tacksamhet gentemot olika saker i livet, som att vi i Sverige kan dricka rent vatten direkt ur kranen, det är inte överallt på jorden som man kan göra det. Då är jag tacksam, sådant som lätt kan tas för givet.

Något annat som jag är glad och tacksam över, men som jag egentligen inte borde behöva vara tacksam över är att jag får vara den jag vill i Sverige. Jag är en hbtq-person som kan vara öppen med vem jag är och vem jag älskar. Jag kan hålla min partner i handen när vi går på stan utan att behöva vara rädda för våra liv.

Läs även: Våga se hedersförtrycket mot hbtq-personer – en fråga om liv eller död

Det "enda" jag och min partner kan behöva utstå är bland annat att människor glor på oss. Varför vet vi egentligen inte, men blickar förekommer.

Vi får också dryga kommentarer och frågor, speciellt när vi är i krogmiljöer och folk har fått lite alkohol i sig så de vågar fråga det man aldrig någonsin kommer få reda på via Google: "Men hur gör ni i sängen?", "Vem är X och vem är Y?" eller klassikern "Jaha... då är det du som är Y i förhållandet... höhö".

För att slippa ovanstående, som bara är toppen av ett isberg av hat, hot och andra spydigheter som vi behöver utstå så kan det ibland vara skönt att inte hålla hand, kyssas, eller ens visa ömhet och närhet i offentligheten, fast det egentligen är det enda jag vill. Jag vill ropa ut över hela världen att jag älskar min partner, men tyvärr.

Läs också: Vi måste stå upp för allas rätt till sin egen kropp

Här i Sverige, i Sundsvall, där vi kan dricka rent kranvatten och känna havsbrisen svepa in så känner jag mig kvävd. Jag blir kvävd av en barnfamilj på den lokala matbutiken som blir bekymrad över vad de ska säga till sina barn när de ser oss. Jag blir kvävd av idioter på krogen som uppenbarligen inte har listat ut att Google har en sökfunktion där man kan få fram bilder. Jag blir kvävd av människor som inte klarar av att saker inte är som "det var förr".

Det är 2017, vi har kommit en bra bit på vägen. Vi i Sverige har det bra för vi blir inte fängslade, torterade eller dödade när vi visar vår kärlek öppet i offentligheten. Men det (ibland) tysta hatet kväver oss. Därför är Pride viktigt, därför är det viktigt att vara stolt över den man är.

Du, Ulrica Nyberg, nämner i slutet av din debattartikel att du vill att vi ska bekämpa det onda med det goda, att vi ska gå vidare mot viktigare frågor. Låt mig då ställa en motfråga, vad är viktigare än de mänskliga rättigheterna?

Du är välkommen att besöka RFSL lokaler i Sundsvall om du vill.

Vi finns på Nybrogatan 29. Vi strävar alltid efter att sprida vår kunskap inom hbtq-området för personer som antingen själva är hbtq eller om man som medmänniska bara vill utöka sin kunskapsbank.

"Kunskap väger tungt men är lätt att bära" som man brukar säga.

Stolt homosexuell

Läs även: Pride är inte bara glädje – det är också en kamp för mänskliga rättigheter

Läs även: Så ska kompetensen kring hbtq-frågor stärkas i Sundvall

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel