Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon brinner för hembygden i Selånger

Hon är en av Medelpads frontfigurer inom hembygdsrörelsen. Hon brinner för Selånger som var en av de tidigaste centralorterna i mellersta Norrland. Nu fyller föreningsmänniskan Laila Grubb 60 år. Laila Grubb har alltid varit historiskt intresserad och hon har i sammanhanget ett efternamn som förpliktigar. Namnet Grubb lär ha fornnordiska rötter på liknande sätt som exempelvis Bure. I modernare tider var Lailas farfars far mästersmed från Stöde.
– Vår lokalhistoria är mycket viktig och utan dåtid finns ingen framtid, konstaterar Laila Grubb.
Vi träffar henne vid Selångers hembygdsgård, i en trakt som är en enda stor historiebok för den intresserade. Vid hembygdsgården finns nio byggnader. Huvudbyggnaden är en länsmansgård från Granlo och på området finns bland annat Medelpads äldsta folkskola.
Laila växte upp mitt i den här bygden, närmare bestämt i Kungsnäs. Hennes pappa var bergssprängare och mamma jobbade vid skolbespisningen. Med fyra bröder varav tre äldre, fick Laila lära sig de tuffare tagen under uppväxtåren.
Det kom att handla mycket om hästar och travsport i ungdomen och framåt. Det fanns travfolk runt omkring och när Laila var i 20-årsåldern fick hon börja sköta om ett nioårigt föl. Hästen blev en kompis och Laila trivdes i både sadel och travsulky.
Laila blev säker bakom tömmarna och någon gång 1984-85 körde hon sitt första travlopp med hästen Jet Boy.
Efter Bergsåkers skola följde gymnasiet och två år vid linjen som hette distribution och kontor vid Hedbergska skolan.
Första jobbet var som tidsskriverska vid Sundsvalls verkstäder. Hon var hemma med sina barn i åtta år innan hon började sälja skor i en skoaffär i Sundsvall. 1988 blev hon anställd av Selångers församling. Där trivs hon bra och jobbar fortfarande. Laila är kyrkoherde-sekreterare.
– Det är ett bra jobb som har gått utmärkt att kombinera med mina intressen för lokalhistorien. Det är en ynnest att få bo och arbeta i en kulturbygd och att på fritiden få berätta för andra om vår spännande historia, säger Laila entusiastiskt.
Laila har varit aktiv i hembygdsföreningen sedan 1994 och sedan 2010 är hon ordförande. Föreningen fyller 70 år nästa år och det finns mycket på programmet. Populära studiecirklar om Selångers historia pågår. Här liksom hos andra hembygdsföreningar kämpar man för att bevara de gamla byanamnen och se till att inte gamla socknar raderas ut hos storkommunerna.
Laila arbetar även med pilgrimsfrågorna och pilgrimsleden som går genom bygden. Det har hon gjort sedan 1995.
En annan kultur som upptar en del fritid är motorkulturen. Sambon Krister Selander är en av profilerna hos Sundsvalls Motorveteraner. Han har en samling av rullande rariteter på både två och fyra hjul och familjen finåker på veteranrallyn och träffar.
Paret har en stuga vid sjön Navarn i Holm. Ett bra ställe för fritidsfiske och avkoppling.
Laila Grubb ser fram emot 60-års dagen med glädje. Det blir fest i Nävsta skola och Laila har lejt bort allt det pratiska.
Bland Lailas framtidsmål är att försöka ta sig till Rarotonga, en av Fijiöarna. Där bor hennes morbror och släktingar. Och på Nya Zeeland har hon en kusin som också borde besökas.

Annons

Laila Grubb har alltid varit historiskt intresserad och hon har i sammanhanget ett efternamn som förpliktigar. Namnet Grubb lär ha fornnordiska rötter på liknande sätt som exempelvis Bure. I modernare tider var Lailas farfars far mästersmed från Stöde.

– Vår lokalhistoria är mycket viktig och utan dåtid finns ingen framtid, konstaterar Laila Grubb.

Vi träffar henne vid Selångers hembygdsgård, i en trakt som är en enda stor historiebok för den intresserade. Vid hembygdsgården finns nio byggnader. Huvudbyggnaden är en länsmansgård från Granlo och på området finns bland annat Medelpads äldsta folkskola.

Laila växte upp mitt i den i den här bygden, närmare bestämt i Kungsnäs. Hennes pappa var bergssprängare och mamma jobbade vid skolbespisningen. Med fyra bröder varav tre äldre, fick Laila lära sig de tuffare tagen i uppväxten.

Det kom att handla mycket om hästar och travsport i ungdomen och framåt. Det fanns travfolk runt omkring och när Laila var i 20-års åldern fick hon börja sköta ett 9-årigt föl. Hästen blev en kompis och Laila trivdes i både sadel och travsulky.

Laila blev säker bakom tömmarna och någon gång 1984-85 körde hon sitt första travlopp med hästen Jet Boy.

Efter Bergsåkers skola följde gymnasiet och två år vid linjen som hette distribution och kontor vid Hedbergska skolan.

Första jobbet var som tidsskriverska vid Sundsvalls verkstäder. Hon var hemma med sina barn i åtta år innan hon började sälja skor i en skoaffär i Sundsvall. 1988 blev hon anställd av Selångers församling. Där trivs hon bra och jobbar fortfarande. Laila är kyrkoherde sekreterare.

– Det är ett bra jobb som har gått utmärkt att kombinera med mina intressen för lokalhistorien. Det är en ynnest att få bo och arbeta i en kulturbygd och att på fritiden få berätta för andra om vår spännande historia, säger Laila entusiastiskt.

Laila har varit aktiv i hembygdsföreningen sedan 1994 och sedan 2010 är hon ordförande. Föreningen fyller 70 år nästa år och det finns mycket på programmet. Populära studiecirklar om Selångers historia pågår. Här liksom hos andra hembygdsföreningar kämpar man för att bevara de gamla byanamnen och se till att inte gamla socknar raderas ut hos storkommunerna.

Laila arbetar även med pilgrimsfrågorna och pilgrimsleden som går genom bygden. Det har hon gjort sedan 1995.

En annan kultur som upptar en del fritid är motorkulturen. Sambon Krister Selander är en av profilerna hos Sundsvalls motorveteraner. Han har en samling av rullande rariteter på både två och fyra hjul och familjen finåker på veteranrallyn och träffar.

Paret har en stuga vid sjön Navarn i Holm. Ett bra ställe för fritidsfiske och avkoppling.

Laila Grubb ser fram emot 60-årsdagen med glädje. Det blir fest i Nävsta skola och Laila har lejt bort allt det praktiska.

Bland Lailas framtidsmål är att försöka ta sig till Rarotonga, en av Fidjiöarna. Där bor hennes morbror och släktingar. Och på Nya zeeland har hon en kusin som också borde besökas