Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Höstabborre – dags för feta fiskar

Hösten bjuder på indiansommar. Perfekt när man ska gå på jakt efter "djupens randiga rovriddare" – abborren.

Björköfjärden, i Njurunda, är platsen som så många gånger förr. I båten sitter Sten Högberg och PO Lagerborg, som tillsammans har minst 130 års sportfiskeerfarenhet.

– Där har vi en stor, eller så är det två, skrockar Sten när det korta båtspöet knycker ordentligt av tyngden.

Annons

Sommar som vinter, vår som höst. Björköfjärden i Njurunda kan ge mycket fin abborrkamp på många sätt; spinn, meter eller pimpel. Eller så kan det vara ganska dött - men de finns där.

PO Lagerborg backar ut båten från Myrbodarna på västra sidan av fjärden och låter fyrtaktaren ge fart. Sten Högberg, sportfiskenestorn från Alnö, plockar med sin korta, specialbyggda båtspön.

– Det brukar fungera bra med en sill- eller strömmingshäckla, och så har jag gjort en specialare som jag har längst ner vid sänket, säger Sten.

Häcklan är en meterlång lina med flera upphängarkrokar med olika slags pynt. Sänket är i det här fallet ett fiskformat drag. Specialaren är en lång krok med orange, optisk tejp – som ska reflektera ljuset på ett speciellt sätt. Sten kör den säkra metoden: flera krokar och mask till att börja med.

– När jag får första abborren tar jag rätt på den och skär små bitar av det vita magskinnet, kallat skinnlapp, och sätter på krokarna. De är bäst, eller så kan man ta ett öga, tipsar Sten.

Det är riktiga gammeltidersknep.

PO har ett längre spö och en gummijigg längst ut.

– Det är bara att kasta ut, låta den sjunka och lyfta lite försiktigt och veva. De är när den går neråt som de brukar hugga. När man sedan spänner upp linan så brukar de sitta där. Jag tycker det är roligare med jiggfiske än att meta för jag vill drilla en stund, säger PO och stänger av motorn.

Platsen är en av vikarna på östsidan fjärden. Båten får driva från det grunda ut mot djupet. Det är först på sju–åtta meter som första hugget kommer.

Sten tar upp en liten, knäcker nacken på den och skär små remsor av magen. De vita bitarna fladdrar fint och doftar ordentligt.

Det ger resultat. PO:s lite större, röda gummijigg intresserar abborren, men än är de inte tillräckligt stora för att fastna.

Det är inte riktigt hett, så det är bara att byta vik. Solen värmer och här är det lä från sydosten. Båten ankras. PO har bytt jigg till en med dubbelsvansar.

– Den lila med blåglänsande prickar brukar går bra, säger han och gör ett långt kast rakt akterut.

Skojar du!

På ungefär 40 kast så får han i stort sett en abborre på 2,5–3,5 hekto i varje kast. Spöet leker pilbåge innan han till slut han greppa den breda ryggen:

– Titta, en riktig "knakare", säger han nöjt och knäcker nacken på den.

Det knakar verkligen om ryggraden när abborren är så pass stor att det blir en fin matfisk.

Det är ett av problemen i Björköfjärden är när abborren blir betraktad som kassako. När kilopriset för abborrfilé ligger över 300 kronor i Stockholm samlas "klippare" som inte är yrkesfiskare, men som försöker få ut lika mycket nät som en sådan.

Det märks att medelvikten har gått ner i fjärden under en tioårsperiod. Björkön har väl aldrig varit något kilosabborrvatten, men storlekar på fem hekto var inget ovanligt. Så är det inte i dag.

Sten kämpar med att veva upp en storabborre, eller ...

– Nä, det är två stycken. De gillar verkligen den nya specialaren, säger han nöjt när han behåller den ena och sätter tillbaka den mindre abborren.

Ankaret lyfts upp och båten får driva ut en bit. När den ligger i en tänkt linje mellan två uddar, så är det bra. Rustikt bra. Det är bara kasta i och hoppas på de där större abborrarna, och under tiden njuta av spänningen. Det är roligt att leta rätt på rätt ställe och huggdjup - och känna när tyngden i huggen skvallrar om storabborre.

Efter ett par timmar på sjön; med kaffe, mackor och Bullens pilsnerkorv – och ett bra fiske – är det bara att konstatera som Sten gör:

– Det blir inte bättre än så här.

Visst är det viktigt att fiska med rätt grejer, som man tror på. Men det viktigaste när man fiskar höstabborre är att hitta rätt platser där abborren samlas; det kan vara vid en djupbrant eller utanför en vik. Kasta i samma riktning flera gånger för att samla fisken. Drilla de första lite långsammare, när de sprattlar så triggar de igång de andra. Sedan är det bara en spännande barnlek.

Jo. Sten och PO gillar att leka – och de har hitta den rätta huggplatsen.

Fotonot: Det var fiskeförfattaren Curt Lindhé som skrev boken "Djupens randiga rovriddare" som han kallade abborren. Den gavs ut av Wahlström & Widstrand 1942.