Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hungerspelens fjärde del handlar om det eviga kriget – som vi aldrig får sluta kämpa emot

Att ta från de fattiga och ge till de rika är det klassiska temat i Suzanne Collins tidigare tre böcker där hon utforskar teman kring våld och krig: Hungerspelen, (2008) Fatta eld (2009) och Revolt (2010).

Hennes nya bok "Balladen om Sångfåglar och ormar" handlar om den unge och fattige Coriolanus Snow som växt upp i huvudstaden Panem och blivit utsatt till mentor i den tionde omgången av Hungerspelen - som varje år utser två kandidater från de olika distrikten att kämpa i en tävling där bara en deltagare kan vinna och tillåtas överleva.

Coriolanus Snow lever tillsammans med sin farmor och kusin Tigris en takvåning, med ärr efter rebellernas i de förtryckta distriktens oförsonliga attacker. Under inbördeskriget och åren efter hade familjen varit tvungen att sälja eller byta bort de flesta av sina saker, eller till och med bränna många eleganta möbler och oräkneliga böcker för att inte frysa ihjäl under den tretton distriktens belägring av huvudstaden.

De är lika fattiga som alla de som betraktas som avskum. Coriolanus hoppas därför att allt ska förändras till hans fördel när han blir mentor, vilket förutsätter att han lyckas försvara den som utses att representera Distrikt 12. Men besvikelsen blir stor. Han får ju det förnedrande uppdraget att vara mentor åt en flicka. Sämst av de sämsta; en spelare som inte tycks ha de ringaste förutsättningar att vinna och därmed överleva. Deras öde ligger nu i varandras händer - varje val som Coriolanus gör kan leda till framgång eller fall. Triumf eller förintelse.

Men han blir förvånad. Den flicka som han ska hjälpa visar sig ha en förmåga att vinna åskådarnas intresse redan innan kampen börjat. Den givna förloraren har genom sitt uppträdande och sina medryckande sånger lyckats fånga invånarna. Hoppet stiger. Hur det hela slutar ska inte avslöjas, men för Coriolanus blir finalen en katastrof. Han tvingas avsluta sina studier till att bli fredsmäklare för distrikt tolv i stället för sin fortsatta tänkta karriär som en betydande representant för Panem. Det är inte enkelt att vara fredsmäklare i ett land som befinner sig i ett evigt krigstillstånd, där distrikten utnyttjas av huvudstaden och inte kan försvara sig. I bilden finns också en kärlekshistoria, ett förräderi och insikten att det är svårt att överleva om man inte anpassar sig.

År 2016 tilldelades Suzanne Collins Authors Guild Award for Distinguished Service to the Literary Community med motivering att hon med sina böcker har visat hur man med litteraturens kraft kan förändra människors liv och väcka livslång kärlek till böcker.

Det eviga kriget fortsätter dock och skildras både i litterär form och i den verkliga världen. Tyvärr tror jag inte att ens litteraturen har makt att påverka det maktmissbruk som finns i många länder. Sätten att bibehålla makt med fusk, maktmissbruk, korruption och övergrepp, som vi dagligen kan läsa om. fortgår. Vi har sällan möjlighet att påverka det som sker utanför vår egen sfär. Men min uppfattning är att vi aldrig får sluta försöka rätta till orättfärdigheterna. Och Suzanne Collin har i Coriolanus Snow visat hur en från början idealistisk ung man till slut formas till en brutaliserad maktspelare och medlöpare.

Mats Lönnerblad

Recension - Bok

Suzanne Collins: Balladen om sångfåglar och ormar

Översättning: Lena Jonsson

Bonnier Carlsen