Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyr en egen öringsdal i samebyn

/
  • Hårda öringshugg och stillhet i en egen dalgång i norra Jämtland. Samen Joachim Andersson har för första gången öppnat Ohredahkes samebys vatten för ett litet antal sportfiskare. Flugfiskaren Krister Lövgren njuter av naturen och av fisket.
  • På vandring mot fjällöringen väster om Blomhöjden i norra Jämtland.
  • Femåriga samen Per Jonas Andersson med en fjällöring från Klingervattnet.
  • Familjen Andersson i Ohredahkes sameby har öppnat dörren för sportfisketurism. Joachim, Zara och Per Jonas satsar också på ekologisk mat och ett slags
  • I Stensjöns vattensystem finns endast öring. Sjöarna och strömmarna bjuder på spännande sportfiske i en orörd natur.
  • Ett varsamt sportfiske tillåts nu i Ohredahkes sameby genom Joachim Andersson. Du kan få ta upp en matfisk om dagen. Det handlar om en upplevelse och inte om mängdfångst.
  • Samer och sportfiske. Joachim Andersson är först i norra Jämtland att släppa in fisketurister till sina vatten som tillhör Ohredahkes sameby. Det är en möjlighet att fiska i orörda vatten och att lära sig mer om den sydsamiska kulturen.
  • Vackra prickar – både på samebältet och på öringen.
  • Den pricka jägaren. En tuff fighter och en vacker fisk.
  • En marabou-streamer och en klassisk March Brown silver lockade öringarna till hugg.
  • Det här är inget storöringsvatten, men alla fiskarna kämpade som om de vägde flera kilo.
  • Enkelt men lyxigt i en fjälldal.
  • Enkelt men lyxigt i en fjälldal.

En helt egen fjälldal i norra Jämtland. Några öringssjöar där det aldrig tidigare har blöts en fluga av sportfisketurister.

Joachim och Zara Andersson har öppnat samevattnet och erbjuder dessutom utsökt fjällmat med renkött, öring, kantareller och bär i sin renvaktarstuga.

– Jag har funderat i 15 år på att släppa in sportfisketurism, men det är inte ett lätt beslut. Vi har ett ansvar för kommande generationer att naturen inte förstörs, säger Joachim, som kan spåra sina rötter i området tillbaka till 1500-talet.

Annons

Det är bara att nypa sig i armen.

Det finns faktiskt fortfarande en chans att upptäcka det nästan orörda i Sverige. Någonting som bara gick förr. Öringen i de här samesjöarna verkar leva kvar i det förgångna.

I Blomhöjden slutar den fem mil långa grusvägen. Där bor fjällbonden Åström med bland annat några getter. De går och tuggade grönt gräs i sluttningen.

Anmarschen tar sin tid, men så ska det vara. Det är så vackert. Först båt över två sjöar, sedan två kilometers vandring uppför. Ytterligare en roddtur över Stensjön och så en kilometer i vandrarkängorna. Samen Joachim Andersson och hans femårige son möter oss.

– Jag heter Per Jonas och vi äter bara ekologisk mat, hälsar han lite kavat.

Han har hört sina föräldrar prata. Det mycket viktigt för Jocke och hans fru Zara att allt ska gå renhårig till, både inom sportfisket och vid matlagningen. När de nu öppnar för sportfisketurism vill de också dela med sig av den sydsamiska kulturen, och de fantastiska råvarorna för den som vill ha ett slags helpension i fjälldalen.

– Vi har bara husbehovsfiskat med nät här tidigare. Det har aldrig sportfiskats i sjöarna, förklarar Joachim.

Vad som gömmer sig i vattnen vet vi, men vi vet inte hur stor öringen är. Det handlar inte om några troféöringar. Ett litet vattensystem med några sjöar på 640 meters höjd har svårt att producera stor fisk. Det var länge sedan man nätade aktivt för skafferiet.

2007 började man provfiska. Under fyra år har man lagt nät för att ta bort en del av småfisken. 2010 såg man resultatet. Medelvikten hade ökat till fyra–fem hekto. Men veckan innan vi traskade in fångades en öring på 1,7 kilo.

Det är ganska kyligt i luften, så vi får inte någon hjälp att identifiera vad som öringen äter på ytan. Vi har fått reda på att sjöarna kryllar av sötvattensmärlan gammarus.

Spännande. Ja.

Här finns inga upptrampade människostigar. Det är lätt att känna en liten berusning av den rena luften och synen av fjället Baltjoes 991 meter som reser sig på norra sidan av Klingervattnet. Renvaktarstugan ligger vid sjöns utlopp. Den är den nordligaste av de tre sjöarna i Gierkiejaevrien - Stensjöns vattensystem. Sjöarna är förbundna med varandra så det blir flugfiske i både sjö och strömmande vatten.

Joachim, Zarah och Per Jonas står i stugdörren. De har rest en egen tältkåta en bit därifrån. Zara har stökat inne i stugan och serverar souvas med utvalt renkött och kantareller, plockade bakom stugknuten, i en tunnbrödstut. Det är så ekologiskt som det kan bli.

Mättnaden söver men jag måste bara få nosa på vattnet.

Vinden ruskar fjällbjörkarnas gröna löv, så jag väljer det styvaste flugspöet. Det syns inte ett vak ute på sjön så jag knyter på en liten Svart tussen, en marabou-streamer med kulögon.

Det tar lite tid. Det krävs en del kast.

Så hugger det stenhårt.

Hade inte fisken hoppat så hade jag trott att det var en kilosfisk. Den stöter runt, flugspöet får jobba och dämpa den ettriga kampen.

En guldbukig öring på tre hekto. Kolossalt prickig och vacker. När jag krokar lös den intill vadarna pilar den iväg som om ingenting hade hänt. Det blir några öringar till innan det är dags för middag i stugan.

På tallrikarna ligger innanlår från ren, palsternackor, pepparrotskräm, kråkbärssås och rönnbär.

Leendena blir breda.

Joachim har själv valt ut djuret. Det är skillnad på kött och kött och hur det hanteras före stekpannan.

Fyra bäddar, två bord vid fönstren, en gasolspis och en vedkamin. Det behövs inte mer för att skapa naturnära lyx.

När Zara serverar rabarberkakan med vaniljsås är det bara att tacka. Och sedan lyssna till när Joachim berättar om järven, lodjuren och björnen. Om den gången när han såg en björn på en klipphylla på storfjället. Det var klart för skott. En tiondels sekund innan fingret skulle krökas runt avtryckaren kom korpen. Några varnande klonk, klonk, så var björnen som uppslukad. Försvunnen.

Det är naturens lagar som råder i Frostviksfjällen. Inte alltid så lätt.

Joachim menar att det är bristen på kunskap som skapar konflikterna i fjällvärlden. Han och Zara tänker pröva några år att driva ett samiskt turistföretag. Hela samebyn står bakom satsningen. Att fiskevatten inom en sameby upplåts för fisketurism är än så länga ovanligt i det här området.

– Vi tror att det här ger oss en möjlighet att visa upp vårt samiska arv och öka kunskapen kring både mat och renskötsel hos våra besökare. Det är bra att stå på ytterligare ett ben. Det går inte att driva renskötsel på heltid, säger Joachim Andersson.

Vi letar oss mot Stensjön och det lilla jokksystemet för att hitta lite lä. I en av strömarmarna är det perfekta förhållanden.

Flugfiskaren Krister Lövgren från Strömsund har redan provat. Det gav kontakt med en av öringarna. Jag gräver också fram en gammal våtfluga: March Brown silver.

Redan 1496 finns en beskrivning av flugan under namnet The Dune fly. Sedan dess har den omnämnts någon gång under varje århundrade av olika kända fiskeboksförfattare. De traditionella våtflugorna anses mossiga men nu är vi i en gömd dal där tiden har stått still. Naturligtvis fungerar March Brown lika bra i dag. Ett prefekt tidlöst flugmönster imiterar en dagslända. Men den funkar som en nattsländeimitation.

Krister har redan landat tre öringar.

– Titta så vackert. Och se vilken skillnad det är på färgerna, säger han och pekar på öringen som har bukfärgen grön.

De andra två hade en gul och en kopparröd nyans. Dessutom lyser prickarna som rubiner och svarta pärlor.

Jag tar mig fram till ett ställe där den porlande jokken breddas till en liten djup pool med myrkantade grässtränder och snåriga fjällbjörkar runt omkring.

Jag väntar. Spanar av ytan. Inga insekter. Ingen aktivitet. Tillslut lägger jag ett kast uppströms och tar försiktigt hem linan i takt med strömmens rörelse. Jag anar en liten stöt … Men ingenting mer. Jag ändrar riktningen lite på nästa kast och låter flugan landa närmare de gulgröna grässtråna som sticker upp ur vattnet.

Hugg.

Flykt rakt ner. Den storspoliga rullen väser.

Hopp. Volt. En elak kamp.

Förvåningen övergår till adrenalin. En nära-döden-upplevelse som slutar lyckligt. March Brownen sitter i mungipan på sjuhektosfisken. Jag lossar kroken och låter den prickiga jägaren glida tillbaka i vattnet, på Ohredahke samebys marker.

Annons