Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I Bollnäs togs sjukhuset över i privat regi

– Framgångssagan Bollnäs va?
Inriktningen är klar direkt när vi tar kontakt med sjukhuschefen.
Personal, patienter och politiker ger samma nöjda bild när vi besöker Aleris sjukhus, det enda i Norrland som drivs privat.

Annons

Vårdbolaget Aleris tog över större delen av specialistvården i Bollnäs på entreprenad i april 2012 efter en upphandling i konkurrens. Allt var inte frid och fröjd från start.

– Det var jobbigt i början. Aleris ledning hade inte lokalkännedom. Nu har man bytt ledning, uppger det ansvariga regionrådet Eva Lindberg (S).

Totalt var det 45 tjänster som försvann.

– Det tuffaste var att vända ett stort underskott. I dag går vi runt. Vi har vänt till svarta siffror. Det var en stor blödning de första två åren, medger sjukhusets chef Elisabeth Winsjansen.

Bollnäs byggde nytt sjukhus för tjugo år sedan. 1999 försvann BB och tre år senare gick akut kirurgi och ortopedi samma väg.

Scenariot var att hela sjukhuset var på väg mot nedläggning. Protester haglade och en tråkig kulmen var mordhot mot ett landstingsråd.

Privatiseringen räddade den sjukhusvård som fanns kvar. I dag finns ett brett sortiment av operationer för hela länets befolkning som utförs på uppdrag av region Gävleborg. Antalet ökar. I fjol sattes rekord. I år blir det fler.

Sjukhusledningen pekar stolt på en skrytlista där Aleris i Bollnäs bland annat rankats som näst bäst i landet 2013 i kategorin mindre sjukhus och året därpå fått utnämningen årets strokeenhet.

I dagens globaliserade tid noteras i förbifarten att Bollnäs har läkare av nitton olika nationaliteter. Sverige toppar förstås, men nästan var femte läkare är från Grekland och var sjätte från Tyskland.

En rundvandring bland patienter och personal tar inte loven av skrytet.

– Jag har inget att klaga på. Tvärtom. Varje gång är som att komma till ett gäng kompisar, förklarar Thomas Ridaeus som åker till Bollnäs från Söderhamn för fem timmars dialys tre gånger i veckan.

– Det är professionellt och vänligt. Och sjukhusmaten sen! Det är som hemlagat, tillägger denne 76-årige före detta körsångaren i Orphei Drängar, lyrisk över dagens mustiga kycklinggryta med champinjoner samt glass till efterrätt.

Teleteknikern Håkan Jonsson som dagen före fått en knäprotes i vänster knä är redan uppe och går. Han är också full av beröm.

– Som det finaste hotell. Man kan inte tänka sig bättre. Jag tror på små enheter som här, patienten kommer mer i centrum, säger han och blickar fram mot en ny operation i höger knä så småningom.

– Artros, ben mot ben, det gör ont. Jag kunde nästan inte gå men jag jobbade fram till i fredags, beskriver han läget innan han rullas i väg för röntgen.

Bollnäs är inte fritt från bemanningsproblem. Men i stället för stafetter pekar man hellre på återkommande konsulter som känner sina patienter och vid behov, som i gråstarrsoperationer, kan specialisterna hämtas från annat håll inom Aleris.

Om vården är privat eller offentlig verkar inte vara någon stor fråga för patienterna. För de anställda är det skillnaden mellan jobb eller inte jobb.

Sjuksköterskorna Meta Näsman och Annmarie Spinnars är absolut nöjda.

– Förut tog vi hela tiden bort jobb. Nu bygger vi upp i stället. Nu kan vi driva utvecklingen framåt. Folk här känner sig trygga i dag, intygar de gemensamt.

Gävleborgs avtal med Aleris är på fem år och kan förlängas i ytterligare 2+2 år. Senast 2017 måste politikerna avgöra om det blir förlängning, ny upphandling eller tillbaka i egen regi.

Den största fördelen att driva vården privat handlar enligt ledningen om engagemang.

– Man är nära, man känner som medarbetare att man är med och löser problem. Det skapar energi i hela personalen, menar Lena Pettersson, verksamhetschef på operation.