Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”I mitt hjärta var det självklart”

Förra helgen hölls en installationsgudstjänst för EFS Mittnorrlands nye distriktsföreståndare Mikael Artursson. Efter 14 år som pastor i Malmö gick flyttlasset tillbaka hem till Norrland igen.
– Jag är på rätt plats, säger Mikael förväntansfullt.

Annons

Mikael Artursson är uppväxt i Gullänget. Det var en kristen uppväxt och han har aldrig tvivlat på sin tro. Strax före 15-årsdagen var han på en ungdomssamling där mannen som predikade upplevde att det fanns ungdomar som Gud talade till. Då slog hjärtat frivolt hos Mikael. Gud talade till honom om att bli präst.

– Först var jag motsträvig. Jag höll upp händerna i mitt inre och sa: "Gud det där får du mig aldrig till", säger Mikael och skrattar.

I dag är han präst. Men vägen dit blev inte rak. I gymnasiet gick han den tekniska utbildningen på Parkskolan och målet var att bli någon slags ingenjör. Men under åren nådde han en vändpunkt.

– Det var en kristen skolgrupp som betydde otroligt mycket för mig. Vi hade en iver att berätta om Jesus och det grep tag i mig, säger han och när han tog studenten visste han att det var EFS prästutbildning vid Johannelunds högskola i Uppsala som han skulle satsa på.

Men först blev det lumpen, sedan Australien där han gick i bibelskola. Tillbaka i Sverige hamnade han i Kramfors församling där han jobbade som skolevangelist i ett år.

– Jag ser det som att jag samlade på mig olika erfarenheter som jag sedan fick nytta av, säger Mikael om de första årens krokvägar mot målet att studera till präst.

Till slut sökte han och kom in på utbildningen i Uppsala. Men då dök ett jobb i Lycksele upp som ungdomskonsulent. Han åkte upp med tanken att det bara var en bra erfarenhet att gå på en anställningsintervju.

– Efter det mötet var jag övertygad om det skulle bli min kommande kyrka, säger Mikael som fick skjuta på prästutbildningen.

Han beskriver ett fint år i Lycksele. Under hösten samma år träffade han också sin blivande fru Susanne. Hon satt i EFS ungdomsutskott i Västerbotten.

– Vi pratade mycket och det uppstod tycke, säger han och ler.

Tycket var så stort att ett halvår senare valde han åter igen att skjuta på studierna och tog jobb som taxichaufför i Umeå i stället.

– Jag trivdes oerhört bra som taxichaufför. Det var spännande att möta så många nya människor, det var bra träning. Dessutom var det kul att köra bil, säger Mikael och berättar om sitt bilintresse.

När han var barn ville han bli bilförsäljare och han har haft flera bilar.

– Jag har mekat mycket i mina dagar, säger han.

Efter att Susanne studerat klart till lärare i Umeå flyttade paret till Uppsala och Mikael kunde inleda sina studier till att bli präst. Efter ett år gifte de sig.

Utbildningen på Johannelund var på tre år men tillsammans med ett gäng andra studerande lyckades han lägga till ett fjärde år fylld av bibeltolkning. År 2001 var han färdigutbildad, klar att tjäna i EFS. Då hade han redan klart med en pastorstjänst i Malmö.

– Vi fick ett helt år på oss att förbereda för en flytt till Skåne, säger Mikael som berättar hur de till exempel började prenumerera på Sydsvenskan ett år i förväg.

Det blev en spännande tid i Malmö. Han kom till en EFS-förening som längtade efter att nå ut med evangeliet. De höll alfakurser i kristendomens grunder och fick människor att komma tillbaka och nå tro.

– Det var en nödvändig vitamininjektion som församlingen behövde, säger Mikael som också pratar om utmaningen i att växa som församling.

– Det kan skaka om tryggheten i det igenkännande. Man är borta från kyrkan någon vecka och när man kommer tillbaka är det många nya ansikten där.

De sista sex åren i Skåne började Mikael med nyplanteringsarbete för att starta nya kristna gemenskaper, bland annat i Trelleborg. Arbetet var intressant och han hade inte en tanke på att flytta därifrån. Under de 14 åren i Malmö fick Mikael och Susanne dessutom två barn och familjen rotade sig. Även Mikaels syster hade flyttat ner. Men så i julas hemma hos svärföräldrarna såg Mikael en annons i tidningen Dagen om en tjänst som distriktsföreståndare i sin gamla hemstad Örnsköldsvik.

– Det var fyra ord som talade till mig: samla, coacha, utveckla, nyplantera. Det här är min tjänst kände jag då, säger Mikael.

När frun sa att en flytt till Örnsköldsvik inte var en otänkbar tanke, då var det klart.

– I mitt hjärta var det självklart att söka tjänsten, säger han.

För barnen har det varit blandat. För dem var Örnsköldsvik farmor och farfar. Men under tiden väcktes ett intresse, kanske kunde de flytta till hus och åka slalom.

I somras gick flyttlasset och Mikael har nu arbetat två månader som distriktsföreståndare. Han säger att det behövs utvecklingsarbete. EFS har varit väletablerade i Örnsköldsvik och Jämtland, men de är inte lika stora längre.

– Det har hänt mycket här. EFS var förr en utpräglad landsbygdsrörelse, i dag bor inte lika många kvar.

Mikael hoppas att kansliet där han jobbar ska kunna jobba ännu mer med service och stöttning till de lokala föreningarna som han ser som basen i arbetet.

För egen del drömmer han om att få fortsätta tjäna i Guds rike. Han vet inte vad han kommer göra om tio år men är trygg i att låta Gud vägleda honom.