Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ibra, Foppa och duon som låg bakom det svenska avancemanget

Efter att ha missat den underbara festen i Brasilien-VM 2014, känns det extra skönt att Sverige nu tagit sig till EM-slutspelet i Frankrike nästa sommar.

Inför matcherna tippade jag 2–1 på Friends och 1–1 på Parken vilket i efterhand inte var helt galet tänkt.

Nog för att de flesta danskar kan kliva in i den svenska startelvan, och de spelar ofta en mer kontinental och bollhållande fotboll, men det svenska kollektivet gjorde faktiskt returmatchen onödigt ospännande.

Det vilade något Lagerbäckskt över Sverige. Vi spelade inte överdrivet "rolig" fotboll men såg till att hålla våra positioner i kombination med att ta vara på varje fast situation.

Efter matchen kritiserade i stort sett varenda blågul spelare media för att ha skrivit ner dem, det här var en form av revansch.,, även om alla snabbt förtydligade att "vi bara fokuserar på vårt", Jo, jo ...

Borde inte glädjen att ha tagit sig till EM-slutspel vara större än att gnälla på krönikörer som faktiskt gör sitt jobb, att tycka?.

Och de flesta tyckte också helt rätt. Det var inte alls okej att tappa direktplatsen efter förlusterna mot Ryssland och Österrike – speciellt inte på det fullkomligt slappa sätt Sverige gjorde det på.

Man ställde fram elva par fotbollsskor på planen och höll tummarna för att det nog skulle gå att vinna ändå.

Sverige var nära nog urusla i de matcherna.

Det är fakta.

Men nu vänder vi blad och ser framåt, som Kungen sa.

Varför vann då Sverige, förutom ovan nämnda anledningar, över Danmark?

För det första: Zlatan Ibrahimovic. Jag sa åt min kollega medan vi tittade på matchen att jag aldrig sett honom jobba så hårt i defensiven förut.

I vanliga fall, efter ett anfall, brukar han i sakta mak vandra hemåt och fundera lite över livet i stort, såsom det ser ut från åskådarplats i alla fall.

Nu tog han sig snabbt hemåt, och stod dessutom för ett gediget defensivt arbete kring mittpunkten.

Dessutom gör han ju faktiskt tre mål mot ett land, och i ett läge, som han aldrig gjort mål på förut. Han var den enskilt största anledningen.

För det andra: Firma Källström/Lewicki på innermittfältet. Trots sina unga ålder (23) spelade Lewicki A-landslagsfotboll som att han inte gjort något annat. Erfarenheten från U21-EM satt självklart kvar och tillsammans med en, under dessa två matcher, pånyttfödd Kim Källström kämpade och slet duon 110 procent. Det var bra passningar, många och långa löpningar och det otroligt osexiga, men ack så nödvändiga jobbet, att stänga ytor för motståndaren.

För det tredje: Emil "Mini-Foppa" Forsberg. Efter den första matchen lyfte danske storstjärnan Christian Eriksen fram Forsberg som Sverige bäste spelare. Faktum är att Emil faktiskt hade något att göra med samtliga mål mot Danmark.

Det första gjorde han själv, och den av Zlatan nätade straffen var det Emil som skapade. På Parken fixade Emil hörnan som Zlatan gjorde mål på – samt frisparken i andra halvlek.

Om RB Leipzig inte går upp i Bundesliga efter den här säsongen är jag helt övertygad om att åtminstone Forsberg inte kommer att stanna kvar.

Det finns fortfarande mer att ta av. Otroligt nog!