Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ideal värda att fira

Annons

De flesta har någon gång hört den vackra inledande artikeln till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”

Det är färre som har läst igenom – och reflekterat över – samtliga 30 artiklar. Det handlar inte bara om klassiska medborgerliga och politiska rättigheter, som att man har rätt att uttrycka sina åsikter, att slippa tortyr och godtyckligt fängslande. Nej, i deklarationen ingår också ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Det står tydligt uttryckt att var och en har rätt till en utbildning, till arbete, mat, kläder, bostad och hälsovård. Var och en har dessutom rätt att njuta av konst och att få ta del av vetenskapens framsteg.

Realistiskt? Nej, självklart inte. Om man är medveten om hur världen ser ut är det svårt att betrakta de sociala och ekonomiska rättigheterna som något annat än ouppnåeliga välfärdsideal.

Men det har inte hindrat deklarationen i sin helhet från att göra stor nytta, som mål och måttstock för civiliserade samhällen.

Det är något av ett mirakel att detta osannolika projekt faktiskt blev av och har överlevt. Efter andra världskriget slut satte Unesco samman en kommitté som fick i uppdrag att undersöka om det var möjligt att sammanställa en ”lista med rättigheter”. De valde att skicka ut frågeformulär till statsmän och kulturpersonligheter över hela världen, och fick förvånansvärt samstämmiga svar. Det visade sig att det var möjligt att formulera rättigheter som – åtminstone på ett teoretiskt plan – kunde accepteras globalt. Själva texten arbetades sedan fram under Eleanor Roosevelts ledarskap.

I morgon är det sextio år sedan deklarationen antogs av FN:s generalförsamling i Palais de Chaillot i Paris.

Och i dag firas ett annat banbrytande dokument. Den 9 december 1948 klubbade generalförsamlingen igenom deklarationen mot folkmord. Den har vi en ensam man att tacka för – den polsk-judiske författaren och forskaren Rafael Lemkin, som förlorade sin familj i Förintelsen.

I veckan kan det alltså vara läge att sända en tacksamhetens tanke bakåt i tiden, till Roosevelt och Lemkin.

Visst är det lätt att se bristerna i konventionerna. Man behöver bara bläddra igenom en dagstidning för att se hur många regeringar bryter mot dem. En del kritiker hävdar till och med att det vore mer rakryggat att slopa idealen – att medge att det aldrig kommer att bli möjligt att utrota fattigdom, krig och förtryck. Trots tillkortakommandena behövs deklarationerna. De sätter fokus på individens rättigheter och visar att demokratier inte kan eller bör vara neutrala i värdefrågor.