Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ideella tränare för barnens skull

Annons

Så här ser min vardag ut: Jobba, plugga, svänga ihop någon enkel middag (tack makaroner för att du finns) och sedan sätter jag mig bilen och där blir jag kvar hela kvällen (tack bilen för att du finns). Jag kör barn till brottningslokalen, kör barn till gympahall, kör barn till skidspåret, kör barn till backen. Min egen träning består alltså i huvudsak av den tricepträning som uppstår när bilen rattas. En gång hade jag lite extra tid och då tänkte jag snäppa upp min egen träning, köra typ fyra gånger i veckan. Det var naturligtvis utopi. Min egen kroppstrimning får vara på en helt annan nivå för att hinna med alla bilpass till barnens träningar.

Men jag tänker att det nog är värt alltihopa – för barnens fritid ger dem mer än motion.

De får vara med i föreningar och lära sig att bidra till ideellt arbete. De lär sig idrottslig glädje. De får träffa barn från olika samhällsklasser, barn med olika förutsättningar. De får nya kompisar från olika sammanhang. De får lära sig samarbeta och kompromissa. Vara i grupp. Prestera tillsammans. Prestera enskilt. Ta ansvar. Stötta och stöttas. Vinna och förlora. Livskunskaper. Idrottslivet och föreningslivet är värdens bästa skola för kidsen.

Alla tränare som älskar sin idrott och gratis tränar barn på sin fritid borde hyllas högt varenda dag. Utan dem skulle idrottssverige stanna upp och alla skulle bli överviktiga och sjuka och ruskigt ensamma.

Tänk på det förälder innan du klagar på dina barns tränare som inte exakt gjorde precis som du vill under den där fotbollsmatchen. Eller klagande förälder – engagera dig själv ideellt!

Ledare: Ta bort sportlovet för barnens bästa

Läste på Facebook om en uppgiven tränare som var less på föräldrar som kravmaskiner i idrottsvärlden. Han la ner 20 timmars gratis arbete på att träna andras ungar – och fick sura föräldrakommentarer som tack.

Tyvärr har föreningslivet smittats ner av företagstänket där kundperspektivet dominerar. Föräldrar betalar in en avgift för sitt barn till en idrottsförening och ser därmed sig som betalande kund med rättigheter, men inga skyldigheter. Fast i själva verket är man inte kund i en förening, utan en medlem. Det är skillnad på kund och medlem. En kund kan kräva, en medlem bidrar.  

Det är skillnad på vinstdrivande företag och ideell förening. Om föreningarna inte haft all ideell arbetskraft som jobbar för idrotten, utan avlönat tränare och betalat alla för arbetsuppgifter skulle avgiften för att barnen skulle få träna ligga på en helt annan nivå. Jag vågar inte ens tänka ut ett tänkt belopp.

Det vill säga: bara rikemanskids skulle kunna träna. Om ens det, för underlaget för att få ihop ett fotbollslag skulle i små städer vara tämligen litet. Att ha företagstänk i föreningslivet fungerar alltså inte. Så alla föräldrar, tänk på det när du lämnar ditt barn till träningen nästa gång. Det kanske är läge att tacka ledarna som kämpar för att just ditt barn ska få en bra start i livet? Och är du missnöjd över något i föreningen är det bara att kavla upp tröjan och bidra med din kunskap och tid.  (Skriver Lina, själv aktiv i föreningslivet.)

Fler krönikor av Lina Norberg Juuso:

Kvinnor lever sig sjuka

Visa respekt för varandra

Med rätt att bli bittersurförbaskad

Orka se de utbrända barnen

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel