Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idylliskt om barn och gamla

Camilla Borgström (text) & Jessica Palmgren (bild):
Örjan och badligan
Eriksson & Lindgren

Rose Lagercrantz (text) & Rebecka Lagercrantz (bild):
Tandfén
Eriksson & Lindgren

Annons

Häromåret kunde unga läsare stifta bekantskap med Skrutthotellet. Det är Örjan som kallar det så, det hem där hans gamla mormor bor tillsammans med elva andra gamlingar. Han kommer så småningom på att även om det yttre är skruttigt så är de gamla inombords ungefär som alla andra. Att en eller annan har svårt med närminnet, någon använder rullstol, en tredje har rullator och så vidare, spelar inte så stor roll.

I den nya boken är det sommar och alla ska göra en utflykt till parken. Örjan och en flicka som heter Lisen, också hon barnbarn till en av tanterna, ska också med.

Det uppstår lite okontrollerat lätt kaos när alla vill bada i sjön och sedan spelar gamle Majoren fotboll med några barn och andra spelar boccia med hoprullade strumpbyxor.

Alltsammans är mycket idylliskt, och har därmed det gemensamt med Tandfén: att författarna undviker socialrealism, när det gäller äldrevård och småsyskon. För mycket idyll kanske någon tycker, men böcker för mindre barn behöver ju inte alltid peka ut svårigheter och stryka under problem med tjocka streck.

”Tandfén fixar en trofé” kunde vara en lämplig rubrik på en recension av boken med varma illustrationer om hur Nanna får en lillasyster som heter Dina, men som Nanna omedelbart kallar Dina Pyttelina. Tandfén är en liten docka som Nanna får när lillasyster får presenter av alla släktingarna. Och sen tappar hon till slut efter lång väntan en lös tand. Och får en guldtia av tandfén, en glugg som dagiskompisarna kan beundra och som grädde på moset ett leende från Pyttelina, som Nanna tolkar som att hon tycker mest om sin storasyster i hela världen!

Allt det knepiga med att få ett syskon hör här i stort sett framtiden till, och därmed skiljer sig berättelsen från modell 1A. Vad som kanske kan uppamma reaktioner från barnläsare är varför Anna får kalla Dina för Pyttelina, medan dagisfröknarna förbjudit (!) Jens Christian att kalla Anna för Pyttipanna. Jag undrar i alla fall.