Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Impressionismen via Åland till Finland

Amos Anderssons konstmuseum, Helsingfors: Konstnärer i Önningeby; till 27 januari.

En målare kom till Önningeby. Så börjar berättelsen om hur konstnärskolonin uppstod i Önningeby på Åland. Den som fann behag i det väna åländska landskapet med dess skärgård, ljusa lundar och lövskogar var Victor Westerholm, en etablerade konstnär från Finland med studier både i Düsseldorf och Paris bakom sig.

Han inbjöd konstnärsvänner till sitt nya hem Tomtebo, från början en gammal handelsbod i Önningeby, nära Mariehamn sommaren 1886. Westerholm lade grunden till konstnärskolonin som lockade konstnärer från både Finland och Sverige till Åland. Den började kallas Önningebykolonin och existerade fram till första världskrigets utbrott 1914. Konstnärerna vistades på Åland under sommarhalvåret men någon gång trotsade man isande vindar för att fånga vintermotiv.

Utställningen på Amos Andersons konstmuseum, den första i sitt slag i riket som man säger på Åland - visar konstnärernas rikhaltiga produktion under åren i Önningeby. Det är lätt att föreställa sig den glädje och inspiration som genomströmmade målarkolonins liv. Det belyses också av den vackra utställningskatalogen med Kjell Ekström som författare. Sju konstnärer hör till grundarna av konstnärskolonin medan tjugo andra gästspelade under vissa år i byn. Deras verk finns i olika muséer, framför allt på Åland i Önningebymuséet och Ålands konstmuseum, i Helsingfors på Ateneum och i Vasa på Österbottens museum. Många konstverk finns i privat ägo.

Önningeby låg också rätt i tiden, mellan danska Skagenkolonin 1870 och svenska Rackstakolonin 1900 med Gustaf Fjaestad som drivande kraft. Tanken att besöka Åland väcktes då Victor Westerholm träffade den unge åländska konstnären Anders August Jansson i Düsseldorf. Westerholm besökte Åland första gången 1880 då han var 20 år gammal. Inom fyra år hade han köpt sin nedlagda handelsbod och kunde hälsa besökande konstnärer välkomna. De första som kom var Fredrik Ahlstedt, Hanna Rönnberg och Elin Danielson från Finland.

Senare anslöt sig J.A.G Acke från Sverige som i Önningeby fann sin Eva, dotter till Zacharias Topelius, som var klart oroad för sin dotters framtid. Han bad henne vara försiktig \"ej blott med hälsan men äfven med namn och rykte\". Det blev ett lyckligt äktenskap. Acke behövdes i Önningeby även för att då och då muntra upp stämningen. Acke blev också känd för att senare ha undervisat prins Eugen. \"Kom nu prinsen så skall jag visa hur man målar\".

Det var ett ungt sällskap som samlades kring Westerholms i Önningeby. De flesta var i 20-års ålder. Hanna Rönnberg berättade: \"Det blev ett diskuterande. Westerholm var den nya planeten på konsthimlen. Han hade sänt utmärkta tavlor hem från utlandet och det var festande att arbeta i ett sådant sällskap i en vacker natur\".

Det var två målningar med åländskt motiv Oktoberdag på Åland och Eckerö postbrygga som innebar Westerholms stora genombrott på en utställning i Helsingfors 1885.

Till konstnärskolonin anlände också Edvard Westman från Sverige. Han hade haft framgångar på utställningar i Paris medan man i Stockholm förhöll sig kallsinnigt till hans franskinfluerade friluftsmåleri. Desto mera värme mötte han i Önningeby, där han var produktiv och man kan se spår hans inflytande på Westerholm. En tid var han förlovad med Hanna Rönnberg. Romansen tog slut då hon märkte att hennes Edvard behållit \"sina ungkarlsvanor i betänklig grad\"!

Elin Danielson var från början en av de mest impulsgivande konstnärerna i Önningeby. Ekström kallar henne för kolonins \"väna virtuos\". Hon kunde förena intryck från den franska naturalismen med inflytande från impressionismen. Hon påverkade både Acke och Westerholm då ljusmåleriet blev en viktig del av hennes konst.

Men också hon skulle uppleva kärlekens svekfullhet och plåga. Hon hade 1898 gift sig med en italiensk konstnär Rafaello Gambogi, som inledde en affär med hennes väninna Dora Wahlroos, som besökte deras hem i Italien. Elin Danielson-Gambogi dog desillusionerad 1919 medan mannen sägs ha levt i största armod ända till 1943. Eftervärlden har visat en allt större uppskattning av Elin Danielson-Gambogis konst genom många utställningar de senaste årtiondena.

Önningeby var en gammal bondby norr om Lemströms kanal med tolv gårdar, som kunde inhysa konstnärerna. För dem var en idyllisk plats där de fick utlopp för sina konstnärliga ambitioner och kunde förmedla aktuella konstriktningar in i Finland. Friluftsmåleriet frodades och Victor Westerholm blev känd för sina betande kor i prunkande björkhagar. Westerholm var ändå den första som ställde ut ett impressionistiskt verk i landet. Det var en målning kallad Björkhage våren 1888. Kritiken var inte nådig. Det skall man inte förvåna sig över. Den tycks nästan alltid komma i efterhand.

Önningeby erbjuder idag konstverk som tilltalar senare generationer genom sin gammalmodiga charm förenad med friskhet och fullödiga konstnärlighet, som blommade upp genom ett samspel av både målarnas personlighet och den natur som de blev betagna av och fångade på sina dukar.

Tom Söderman