Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Industriarbetsgivare: Vi känner djup oro för hamnstrejken – den hotar jobb och tillit

Annons

Högkvalitativ industri och effektiv export är avgörande för jobben och välfärden i Sverige. Många industriföretag exporterar upp till 90 procent av sin produktion i en allt hårdare global konkurrens. Vår utrikeshandel är ett komplicerat maskineri som är känsligt för störningar.

Därför känner vi i basindustrin djup oro för Hamnarbetarförbundets strejker vid sammanlagt 17 hamnar runtom i landet – nu senast i dag, 7 februari, i Sundsvall.

Som industriarbetsgivare är vi inte part i konflikten. Men vi noterar att Hamnarbetarförbundet erbjudits ett kollektivavtal med samma villkor som deras kollegor i Transportarbetarförbundet har och att de avvisat det bud som oberoende medlare har presenterat.

Hamnarbetarförbundet har startat konflikten och verkar ovilliga att medverka till att avsluta den. Därmed faller ansvaret för konflikten tungt på dem. På arbetsplatser med kollektivavtal råder fredsplikt, och när nu en mindre facklig organisation vid sidan av LO bryter mot den praxis och de avtal som finns på arbetsmarknaden hotar det industrins konkurrenskraft.

Svensk produktion är högeffektiv. Tidigare hade företagen stora lager av råmaterial och färdiga produkter som gjorde att driftstopp, tågurspåringar, strejker eller andra störningar kunde hanteras.

I dag bygger vår import och export på just-in-time-principen, det vill säga varor levereras precis när de behövs. Det är ett effektivt system som sparar tid, pengar och naturresurser och gör att vi – tillsammans med våra tiotusentals medarbetare runtom i landet – klarar att vinna marknader över hela världen.

Hamnarbetarförbundets strejk är även ett slag mot industrins arbete med hållbarhet. I dag går cirka 90 procent av all import och export av varor till och från Sverige via sjöfart. Att skeppa gods med båt förbrukar mindre energi än till och med järnvägsfrakt – för att inte tala om vägtransporter.

När hamnar står stilla måste vi använda lastbil och det får självklart konsekvenser för miljön. Den långa hamnstrejken i Göteborg ledde exempelvis till ökade koldioxidutsläpp på 124 ton per dag under den tid konflikten pågick.

Vi lever i en orolig och turbulent tid, med brexit runt hörnet. Världskonjunkturen står och väger och framtiden för frihandeln är högst osäker. Därför är det särskilt olyckligt med strejker som slår mot tryggheten och tilliten i vårt samhälle. Under 1980-talet förekom varje år hundratals strejker, men de senaste 20 åren har Sverige blivit ett land där sådana konflikter minskat.

Självfallet har företag och fack olika intressen. Men vi försöker komma överens och hitta lösningar – som i avtalsförhandlingarna inom industrin. Det är en avtalsordning som gett de anställda i industrin reallöneökningar 19 av de senaste 20 åren.

Att som Hamnarbetarförbundet vilja bryta mot gällande praxis och avtal underminerar den tillit och den samarbetsförmåga som har byggt Sverige. Låt oss i stället tillsammans fortsätta att värna den svenska modellen.

Henrik Sjölund, koncernchef Holmen, ordförande i Industriarbetsgivarna

Martin Lindqvist, koncernchef SSAB, vice ordförande i Industriarbetsgivarna

Santhe Dahl, koncernchef Vida-koncernen

Göran Björkman, vd Sandvik Materials Technology

Mikael Staffas, koncernchef Boliden

Lena Holst, styrelseordförande Starka Betongindustrier

Thomas Jansson, ägare Bröderna Jansson Nissavarvet AB

Lennart Evrell, ledamot i Industriarbetsgivarnas styrelse

Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Läs också debattartiklarna:

► Svenska Hamnarbetarförbundet: Släppa in oss som fullvärdig avtalspart – ett rikstäckande kollektivavtal behövs

► Svenska Hamnar: En hamnkonflikt hotar svensk ekonomi

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons