Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inför samma regel på gc-vägarna som på sjön – den som har högst hastighet får väja

Annons

Alltför ofta handlar myndigheter förhastat utan att tänka på konsekvenser av sina beslut.

Nu senast tänker jag på regeringens förordnande rörande gemensamma gång- och cykelbanor/-vägar. Där förordas att gångtrafikanter ska gå på väster sida för att inte utgöra hinder för cyklister. Det låter väl rimligt, men vad är då problemet? På dessa stråk är det tänkt att både cyklister och fotgängare ska kunna samsas utan att riskera olyckor. Men den uppdelningen är alltför enkel om man närmare tittar på grupperna.

I gruppen gångtrafikanter finns både vuxna och barn, personer som kan ha begränsningar av olika slag som fordrar hänsyn. Det kan vara ålder, rörelsehinder, begränsningar av syn och hörsel eller andra handikapp. På gångvägar rör sig små barn på väg till och från skolor. Läsaren kan säkert göra listan mycket längre. Lägg därtill att gång- och cykelvägar är dåligt upplysta.

Gruppen cyklister färdas ofta i onödigt höga farter som moderna växelcyklar inbjuder till. Det är inte nödvändigtvis obetänksamma ungdomar som är den största faran. Lika ofta är det medelålders trikåklädda män och kvinnor som använder gång- och cykelbanor som motionsval. Det som är anmärkningsvärt är att ytterst få använder ringklocka eller ringsignal.

På sjön är det alltid den farkost som har högst hastighet som väjer för långsamma. Det borde vara en självklarhet att samma syn ska gälla på gemensamma gång- och cykelvägar. Om cyklister använder sig av ringklocka/ljudsignal oftare kan vi samsas och undvika onödiga olyckor. På de flesta leder går det att särskilja trafikanterna genom att måla heldragna linjer.

Sunt förnuft räcker

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel