Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inger har levt ett långt liv av lärande

– Jag ångrade aldrig att jag blev lärare. Jag var inställd på det från början och jag trivdes hela tiden.
Det säger 94-åriga Inger Westling från Skönsmon. Hon ser tillbaka på en lång gärning som lärare med mellanstadiet som främsta inriktning.

Annons

Inger Westling föddes 1921 i Västland, Sundsbruk. Inger och hennes fyra syskon växte upp i ett hus som föräldrarna låtit bygga. Hon hade tre bröder och en syster. Kunskap och lärdom kom med modersmjölken eftersom båda föräldrarna var lärare. Hennes pappa jobbade vid Gångvikens skola och hennes mamma vid Kyrkskolan. Två av Ingers syskon kom för övrigt också att bli lärare.

– Som jag minns det så fick jag välja själv, men jag var ändå inställd på att bli lärare jag också. Det kändes som ett viktigt och roligt yrke och jag såg upp till min egen lärare i lågstadiet, Karin Sundelin, säger Inger.

Inger upplevde att hon hade en trygg uppväxt i Sund, som då var ett levande brukssamhälle. Under somrarna vistades familjen ofta i en stuga i Lörudden, Njurunda. Ingers pappa älskade att fiska med nät. 1938 köpte familjen en stuga i Ragvaldsnäs i norra Hälsingland.

Efter fyra år i Gångvikens skola fick Inger möjlighet att gå Flickskolan på Floragatan i Sundsvall, sedan blev det Läroverket i fyra år.

Det var dags att börja försörja sig och Inger fick lärarvikariat på småskolor runt om i Medelpad. Det första längre vikariatet var på en byskola vid Bandsjön i Timrå. Inger fick i stort sett sköta allt på skolan, och hon fick ett omöblerat rum att bo i.

– Jag var i 20-årsåldern och var ensam lärare på den lilla skolan. Det var fattigt och eländigt och en del barn hade det svårt, jag minns att jag hade specialundervisning med några som hade det extra jobbigt.

Strax därefter träffade Inger sin blivande man Rune. Båda var inställda på att läsa vidare och de flyttade till Göteborg. Rune arbetade först som maskinist på båtar som gick på Nordsjön. Ett jobb som innebar risker eftersom det andra världskriget hade brutit ut. Inger kom in på lärarhögskolan och Rune gick ingenjörsutbildning vid Chalmers.

– Vi bodde i en kall och dragig liten lägenhet, jag fick ha kappan på mig när jag lagade mat i kokvrån, men det var inte alla studenter som hade egen lägenhet så en hel del kamrater hälsade på hos oss, vi hade mycket roligt där, minns Inger.

Paret gifte sig 1944. 1948 gick flyttlasset till Uppland och Inger fick sitt första jobb som färdig folkskollärare i Björkö Arholma. Nästa anhalt var Stockholm, innan det var dags för Malmberget. Rune och Inger fortsatte att flytta till platser där det fanns bra jobb. Bägge stortrivdes i Norrbotten.

– Vi var bägge naturälskare och friluftsmänniskor och det var underbart med all skidåkning i Malmberget.

1956 återvände de till Medelpad och en bostad på Solgatan i Sundsvall. Inger blev änka 1965. Då var hon ensam med fyra barn. Det blev tufft, men Inger var van att klara sig själv om det behövdes.

Hon arbetade på GA-skolan och Skönsmons skola innan hon vidareutbildade sig till speciallärare. Någon gång 1975-76 kom hon till Kyrkmons skola i Njurundabommen. Där hade för övrigt hennes yngre bror Lars Alke arbetat i ett antal år. På Bredsands skola arbetade hon sedan fram till pensioneringen.

Efter pensionen reste hon mycket. Hon bodde en tid i Göteborg hos sin dotter Ann. Inger reste till USA, vandrade i Grekland och för bara några år sedan var hon på en resa till Goa i Indien.

Inger Westling har nyligen fyllt 94 år. Hon mår bra i sin lägenhet på Fridhemsgatan. I bland sätter hon sig vid pianot, sjunger och spelar. Hon är i en imponerande god fysisk form och det märks att hon haft en bra grundkondition utan att vara någon renlevnadsmänniska.

– Det som är synd är att jag har blivit så glömsk, minnet sviker mig ofta. Det är tur att jag har barnen på nära håll och alla fotoalbumen att titta i, konstaterar Inger.