Inget avundsvärt uppdrag

År 2015 gav ett underskott för socialnämnden i Sundsvalls kommun på 200 miljoner kronor. Hur troligt är det att man ska uppnå balans i budgeten i år? Jag gissar att de flesta av oss tror mer på Moderaten Jörgen Berglunds pessimistiska spådom än på kommunalrådet Peder Björk (S) i detta fall. Men några hoppfulla tecken finns.

Förra mandatperiodens borgerliga styre trodde att privatisering var lösningen. De var 15-20 år efter sin tid. Valfrihet kostar. Än märkligare är att de borgerliga inte heller i dag har någon annan lösning än privatisering. För nu vet vi mer även lokalt. Av 125 miljoner i underskott i hemtjänsten är 25 miljoner ökade kostnader i hemtjänsten, resten är en beställningsökning i form av fler omsorgstimmar. Kommunen har tappat kontrollen över detta på grund av den fria etableringsrätten i LOV, som regeringen Löfven tyvärr inte har majoritet för att stoppa. Utspridda vårdtagare kan helt enkelt inte servas lika effektivt! Förra året togs en plan fram för att återta kontrollen. Den är om man får tro de ansvariga nu på väg att föras ut på lägsta nivå. Här ligger väl det lilla hoppet om att klara årets budget.

Samtidigt är ändrad bemanning på äldreboendena, som beslutades 2012 på väg att bli verklighet. Låter det som om fördröjningen är märklig? Det tycker jag med. Men det finns förstås olika åsikter om vad som är möjligt att göra. Det är viktigt att man är lyhörd för personalen, samtidigt som något måste göras. 75 procent av socialnämndens kostnader är personalkostnader. Det gäller att hålla rätt bemanning under rätt tid. Det är lättare sagt än gjort.

Utöver detta förs samtidigt den av alla så omhuldade Skönsmomodellen ut i organisationen. Det förefaller lyckligtvis vara så att den har minst tre goda effekter. Den ger personalen ökat inflytande samtidigt som den ger både bättre omsorg och är effektivare. Det vore märkligt om inte detta exempel skulle kunna föras ut i den egna kommunen.

Som trogna tidningsläsare vet vi att alla så kallade önskescheman nu är ett minne blott. Märkligt kan jag tycka. Inget kan väl vara effektivare än att personalen själv lägger sina scheman? Men det måste göras utifrån ett grundschema och verksamhetens behov. Någon chef måste till sist se till att personalen delar på bördorna. Så har det sett ut på de arbetsplatser jag jobbat på. Vad har man annars chefer till?

Den risk jag ser, är att man i stora organisationer som kommunen gärna drar alla över en kam. Om något fungerar mindre bra, så ska förändringen innebära att alla måste ändra sig. Det är inte rationellt. Ändra inte där det faktiskt fungerar!

Jag avundas inte dem som ska vända den skuta som heter Socialnämnden. Oppositionen var före jul visserligen med på alla förslag, utom den i medierna diskuterade potatiskokningen. Men med mindre privatiseringsiver och mer effektivitet bör man i alla fall kunna komma en bit på väg redan i år.