Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Den här gången var det Granlos tur

Det låg i luften. Att vi än en gång skulle få skriva om ett lokalt elitlag på akut obestånd.
Det kunde ha varit Timrå IK. Som går mot en ny, jobbigt mörk vinter, på och utanför isen.
Det kunde ha varit Sundsvall Dragons. Som, i vanlig ordning, har en ekonomi i oordning och en knapp halvmiljon i skulder hos Kronofogden.
Det kunde ha varit GIF Sundsvall. Som har det småknackigt och tufft, trots det allsvenska avancemanget.
Det blev Granlo BK.

Annons

När föreningen tog klivet upp i Superligan lockades Johan Samuelsson och Robin Nilsberth hem från Umeå och Dalen.

VM-spelare som garanterat skulle vara välkomna i vilket lag som helst i världen. Till betydligt högre löner än vad de får i moderklubben.

Det är den duon Granlo BK står med. Det är på andra ställen föreningen faller.

Satsningarna på organisationen runt laget har varit huvudlösa. För många har varit avlönade, med för klent ekonomiskt resultat.

Det har, kort och gott, tickat in för lite pengar. Det har smakat mer än det kostat, och det är den eftersmaken som är extra sur nu.

Ordförande Lennart Karlqvist kom till ett allt annat än dukat bord. Och nu får han, och den övriga ideellt slitande organisationen, kämpa extra hårt för att få föreningen på fötter igen.

Det lär gå, men med hjälp av livlinan rekonstruktion. Den enda som fanns kvar.

Det är andra chansen och så mycket bättre på en och samma gång.

För efter en rekonstruktion måste allt fungera. Får man 75 procent av skulderna avskrivna och hjälp av oss skattebetalare via den statliga lönegarantin, så är det bara ordning och reda som gäller. Räddningsplankorna är slut, fordringsägarnas förtroende likaså.

Timrå IK föll på en satsning som saknade bäring. På spelare med löner som var bortom allt förnuft. Det skapade skuldberget som man fortfarande brottas med, även om man lyckades rekonstruera bort tre fjärdedelar. Nu, när Timrå mönstrar ett lag man har råd med så sviker publiken. Det närproducerat vettiga lockar för lite när Timråfansen skämdes bort med stjärnor man uppenbarligen inte hade råd med. Och Eon Arena är kort och gott ett ok på föreningens axlar. Ett problem för hela kommunen där det inte finns någon rimlig och vettig lösning.

Granlo BK brottas inte med överbetalda stjärnor, även om det snackats en hel del om klubbens lönenivåer i innebandy-Sverige.

En av landets mest etablerade föreningar ville inför säsongen värva från Sundsvall, men kunde inte matcha lönen för spelaren i Granlos andrafemma. Ett exempel på hur det ser ut.

Dagens svarta rubriker kunde ha handlat om Timrå, GIF eller Dragons. Den här gången blev det Granlo BK.

Timrå och GIF försöker spara sig ur sina respektive kriser, Anders Jansson och Dragons väljer den andra vägen; att satsa. Det bär – eller brister.

Granlo BK tvingas till alternativet rekonstruktion. Det inte speciellt glamourösa som företag och föreningar tvingas till ibland. När konjunkturen störtat eller satsningarna varit huvudlösa. Som i Granlos fall.

Det känns som att föreningen, trots allt, är på rätt väg nu.

Man är tillbaka till rötterna, tillbaka till gå. Tillbaka till det ideella och jordnära. Jag hoppas att de lyckas.

Mer läsning

Annons