Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Maten har på ett skamligt sätt kidnappats i klimatkrisens namn – låt svenska bönder visa vägen

Ingens framtid och vardag påverkas mer av väder och klimat än bönders. Prognoser pekar på att klimatsvängningarna ökar. Men det är också böndernas förmåga att hjälpa fotosyntesen som sätter mat på bordet och ger det förnyelsebara materialet till förpackningen den kommer i, samtidigt som vi på ett oslagbart sätt binder kol ur atmosfären.

Ge oss goda villkor så löser vi problemen.

Vi står inför en existentiell kris, säger Greta Thunberg. Ja i alla fall psykologiskt och mellanmänskligt säger jag. När vi människor, som evolutionärt sett är bytesdjur, utsätts för hot aktiveras amygdala och vårt hormonsystem sätter oss i flykt eller försvar.

För att mobilisera maximal dådkraft får vi tunnelseende och rationellt tänkande begränsas. Detta är viktigt för vår överlevnad den första stunden av hot.

Långvarig stress, som hos någon i existentiell kris, bryter ner en människa. Krig, destruktiva relationer, mobbing och klimatångest är alla exempel på detta.  För att komma vidare krävs spaning, perspektiv, navigerande och ledarskap. Med neurologiska termer tar hippocampus och förnuftet över.

Stora hot som är bortom de flestas förståelse riskerar att tas i anspråk för andra syften än det uttalade och handlar såklart också om stora pengar i globala skeenden. Klimatfrågan är en sådan.

Samtidigt som vi och maten reser allt mer har världen blivit allt mer sekulär, men människor vill ha något att tro på. Ämnen som är för komplexa för oss att förstå är perfekta att skapa trosuppfattningar och livsåskådning kring. Även i det perspektivet är klimatfrågan en sådan, med tvärsäkra uppfattningar och åsikter snarare än insikter.

Maten har på ett skamligt sätt tagits i anspråk för detta. Det man väljer att äta har blivit mer en konsekvens av vad man tror än av var man bor. Vi ser hur medicin-, kem- och processindustrin positionerar sig i närheten av de ångestdrivnas pengar med att montera ihop komponenter till något de kallar mat och säljer det med förenklade budskap och köpta kändisars hjälp.

Kanske bör vi se på de tusentals ungas protester som en del i mänsklighetens neurologiska larmkedja. Forskarna, våra receptorer, har identifierat ett hot och skapat uppmärksamhet, ungdomarnas protester är det nödvändiga larm som väcker allas intresse för hotet och iver att göra något.

Om krav på att någon ska göra något leder till politikens önskan att snabbt blidka en opinion i flykt och försvarsläge med enkla svar på svåra frågor så kommer det garanterat leda fel.

Om det istället är startskottet för ambitioner att göra väl avvägda och kraftfulla åtgärder för omställningen till en biobaserad, cirkulär och fossilfri ekonomi där bonden och skogsbrukaren ges förutsättningar att tillsammans med träd, grödor och djur hjälpa fotosyntesen att lösa många utmaningar samtidigt, då finns det hopp.

Och om det i stället för enskildas självspäkelse och klandrande av hur folk får ihop sin vardag blir fokus på rejäla grepp och nyttoskapande. Ångest, skuldbeläggande och stigmatiserande av enskilda och deras matlådor och ifrågasättande av fria val kan inte vara ett rimligt sätt att göra världen bättre.

Det gröna näringslivets roll är att ta vid där klimataktivisternas förmåga upphör. Jag är övertygad om att svenskt jord- och skogsbruk och hur och vad vi producerar där, med fotosyntesens hjälp, har många lösningar och att vi har mycket att lära världen.

Nu hjälper vi till så beslut och åtgärder blir kloka och de långsiktigt rätta.

”Bondförnuftiga beslut blir bättre”

Patrik Ohlsson

Ordförande LRF-Värmland