Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inte bara "nyvägen" ger kortare restid

Nya E4-sträckningen känns redan som en succé.
Inte minst för oss Njurundabor, som från Bommen har en lång skön motorvägssträcka till den sydöstra utkanten av stan – i stället för de två milen med maxfarterna 50 och 70 kilometer, för att inte tala om alla trafikljus ...
... och ska man norrut råder förstås ingen tvekan. Bron nästa!

Men nu är det en gång för alla så, att bor man i Njurunda lär man sig snabbt att åka buss. På utflykter med dagis eller skolan, till och från träningar, matcher eller konserter i stan, eller varför inte till och från ett eller annat krogbesök.

Så hur ser det ut på bussen sedan "nyvägens" tillkomst, brons etablering och så vidare?

Jo, tack. Bara bra, skulle jag vilja påstå.

Förbi Bredsand går det numera snabbt. Inget snurrande förbi Akzo eller andra kringelkrokar. Och tro det eller ej. Vi slipper stoppen längs Björneborgsgatan också!

Det gäller bara att läsa litet noggrannare och inse att det inte är det klassiska numret 20 som gäller längre.

Nej, nu står där en etta framför. 120, alltså. Och inte nog med det. Slutmålet är inte längre stan och Navet, utan Sörberge i Timrå.

– Bara bra, att kunna åka vidare norrut direkt. Jag jobbar i Birsta, så nu kan jag sätta mig och med samma buss ta mig till och från jobbet, säger Emelie Svensson, som stiger på i Njurundabommen.

Det gör ytterlige en liten skara i olika åldrar.

I Kvissleby brukar det alltid tillkomma ett större antal.

Så också denna onsdag, och när rullar förbi Svartvik räknar jag in ett 25-tal resenärer. Som blir ytterligare en handfull efter Bredsand.

– Men det är ju inte alls så trångt som förr. Just i Bredsand har det ibland blivit knökfullt, säger en kvartett gymnasietjejer på väg till skolan i stan.

Idel positiva tongångar?

Nja, inte riktigt ändå.

– Vi ska visserligen bara in till stan i dag, till Kulturmagasinet på en aktivitet, men om man skulle vilja åka till Timrå av någon anledning gäller inte samma biljetter och framför allt inte samma priser, säger väninnorna Kerstin Wikman och Inger Håkansson.

Navet är sig likt, förstås.

Men sedan blir det en ny upplevelse för mig. Till Timrå med något annat än bil eller hockeybuss ...

– Ja, men hit är det inga större förändringar. Inte så det märks i alla fall. Känns som samma rutt och i stort sett samma stopp längs vägen, säger skolkompisarna Rebecka Sjödin och Alma Dahlberg, som valt att gå i gymnasium i Sundsvall i stället för hemma i Timrå.

En landsortslinje, låt vara ny och längre, innebär heller inga jätteomvälvande upplevelser för chaufförerna.

– Jag åkte med en dag, sedan var det att börja köra, berättar Robert Håkansson, som kör oss denna premiärdag för 120:an mot slutmålet Sörberge.