Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inte mycket att hänga i granen

Annons

– Aldrig i livet!

– Men du föreslog att jag skulle börja jobba.

– Ja, men inte där.

Johans mamma Bodil i romanen "Underdog" är bestämd: – Vet du vad jag tänker på hela dagarna på Strumpan?

Jag tänker på er, på att ni ska slippa det. Torbjörn Flygts bok skildrar det hårda slit många kvinnor som arbetade inom textilindustrin upplevde. Flygt växte själv upp i ett miljonprogramsområde i Malmö på 1960- och 70-talen och måste ha sett hur kompisarnas mammor kämpade. Bodil jobbar i en strumpfabrik där varje dag är ”åtta timmar i ett svep fördelade på de två och en halv sekunder det ska ta att sy en tåsöm”. Varje kväll är värken i rygg och axlar än värre.

Det fanns de som sörjde att tekoindustrin nästan lade ner i Sverige. Sedan 1960-talet har det försvunnit 100 000 jobb – i dag finns där ett drygt tiotusental. Och de flesta av dem arbetar inte med tillverkning, utan med design, marknadsföring och andra uppgifter.

”Sverige har världens lägsta importtullar, det väller in drivor av konkurrenskraftiga kappor och kalsonger och lågprisstrumpor.” Tiderna förändras. Bodil får sparken från strumpfabriken.

I dag är det den svenska bilindustrin som är hotad. Ledsna och arga Volvoarbetare är inte ensamma om att önska att någon kunde göra något. Politikerna borde ta sitt ansvar. Kan inte svenska staten köpa upp Volvo?

Eller åtminstone stoppa in lite pengar i företaget så att jobben räddas.

Madeleine Johansson intervjuas i radion. Hon har precis blivit uppsagd. Tidigare jobbade hon med att slutmontera bakaxlar till Volvobilar. Vad var det bästa med det jobbet?

– Arbetskamraterna. Den sammanhållningen vi hade. Jobbet i sig var ju inte mycket att hänga i granen om man säger så. Monotont och sådär, men väldigt bra arbetskamrater.

Vad gjorde ni tillsammans då, som gjorde att ni fick den sammanhållningen, frågar reportern?

– I och med att arbetet var så monotont som det var så blev det ju att man hittade på andra saker. Man pratade mycket och skojade mycket på rasterna och sådär, säger Madeleine Johansson.

Det är inte lätt för den som är mitt uppe i det. Men strukturomvandling är nödvändig. Det, eller så riskerar Madeleine Johanssons barn också att få ett monotont jobb. Ett som inte är mycket att hänga i granen.

De låga tullarna och importen av konfektion innebar i längden något positivt. Bodil fick ett nytt arbete. Hon hamnade på Länsstyrelsen och slutligen på marknadsavdelningen på ett företag. Värken i axlarna blev bättre. "Johan" i Flygts roman utbildade sig till jurist.