Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lättnad, lycka och ett och annat leende

/

Lättnad.
Det var den uppenbara känslan under, och efter, presskonferensen i Timrå kommunhus.
En skäggigt trött Lars Nolander och en ovanligt rufsig, lite hålögd Ewa Lindstrand
Lättade båda två, både klubbchefen och kommunalrådet.
Lättade och faktiskt lite nära till tårar. Men det fanns ett lugnt leende också.

Annons

Timrå IK överlever. Allt annat hade inneburit svidande nederlag för båda parter.

Det kortsiktiga hotet är avvärjt. Den långsiktiga lösningen, med försäljningen av arenan i hundraprocentigt fokus är fortfarande lite luddig i kanterna. Men inte hade man tillåtit sig själva, och alla förtvivlade fans, att pusta ut om man inte trodde på det här konceptet på sikt.

Men säljs inte arenan är vi snart tillbaka igen. I krisen.

Det sägs finnas ett flertal intresserade aktörer, och Stig Svedberg lär fortfarande vara en av de hetaste i skaran. Men nu lär kommunen ha fastställt den hyra de är beredda att betala, så att det är klubbat och klart redan när de potentiella köparna sätter sig ned med sina beräkningar.

Så att Tvättbjörnsbakslaget inte behöver återupprepas.

"Jag hoppas att man hittar en lösning som är rimlig, vettig och långsiktig. För klubben, för kommunen och för alla som är förälskade i Timrå IK."

Jag skrev det häromdagen och nu har man hittat dit, åtminstone till den kortsiktigt rimliga lösningen.

Kommunen slipper köpa tillbaka arenan, de slipper en panikaffär i detta nu och de slipper att köpa en arena som andas väldigt lite kommunal kärnverksamhet till ett vrakpris efter en konkurs. För vad ska egentligen en kommun med 18 000 invånare ha en arena med eleganta loger och 6 000 sittplatser till?

Timrå IK får förhoppningsvis sälja till en aktör som sannolikt är bättre lämpad än både ishockeyföreningar och kommuner att driva arenor av kolossformat.

Vi har alltså hittat dubbla vinnare. Lindstrand ler, Nolander nickar.

Och alla som förälskat sig i Timrå IK också pusta ut. Och känna lugn och lättnad.

På kort sikt är krisen över.

På lång sikt handlar det om fortsatt stenhårt jobb för Lars Nolander & Co. Det handlar om att kapa kostnader, göra ett redan billigt lag ännu billigare. Samtidigt som det ska vara attraktivt nog att locka massorna tillbaka till Eon Arena.

Det måste bli fler som ser Timrå IK än de högljudda och hängivna.

För börjar inte vändkorsen snurra är vi snart tillbaka igen. I en ny kris.

Mer läsning

Annons