Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ST:s sportchef: "Tur för Timrå att Kryckan kom tillbaka"

Annons
Mer än 100 nya spelare har räknats in i de olika elitserielagens trupper.
Timrå är inget undantag. Det är mycket nytt här också. På gott och ont.
Men efter en svettdrypande och i alla fall stundtals nervpirrande 32-seger över vårvinterns kvartsfinalmotståndare Djurgården så är i alla fall jag hur nöjd och glad som helst över insatsen från isens äldste lirare.
Det är alltså Valeri Krykov jag talar om.
Veteranernas veteran fyller 38 om en dryg månad och storyn känner ni förmodligen till. Om hur han skulle lägga av, planerade för en comeback, som skippades på nytt innan Timrå på nytt lockade...
Tur för alla Timråsyupportrar, säger jag, att \"Kryckan\" var på det humöret och valde att bortse från det faktum att TIK-ledningen faktiskt hade chansen att seriöst diskutera en fortsättning långt tidigare under försäsongen utan att komma till skott. För hur skulle det här sett ut annars?
Lite sämre, helt klart.
Och lite sämre kvalitet kan betyda ett mycket sämre resultat i slutändan.
Så jämn tror jag Elitserien kan bli den här vintern. Och så beroende av sina äldre, rutinerade spelare tror jag \"nya unga Timrå\" kommer att vara.
Det visade Krykov under 60 effektiva minuter i går kväll. Och lyckligtvis var han inte ensam.
Det visade nämligen också backjättar som Kalle Koskinen och Pär Styf. Det visade pålitlige centern Kristian Gahn, och det visade trotjänare som Per Hallin och Robert Carlsson.
Extra kul för en sån som Hallin att glänsa med två mål och vem vet, gnuggar han på som tidigare och får in ytterligare några puckar bakom motståndarmålvakterna kanske till och med en hockeyarbetare som han kan bli landslagsman under någon mörk decembervecka i Ryssland.
Jag poängterar vikten av rutin och stabilitet inför fortsättningen, då det var litet si och så med detta totalt sett i den här premiären.
Första perioden fattade man nästan ingenting.
Jo, att Timrå var bra och Djurgården dåligt. Och sällan har väl klackens ramsa \"röd och vit hockeydynamit!\" känts så klockren som när Frans Nielsen exploderade framför Teemu Lassila och skickade in 10 efter bara 2.50 av den första perioden. En period som blev till en enda lång uppvisning av TIK:arna, som ökade till 20 och som borde gjort både 30 och 40.
Men var klasskillnaden verklig? Kunde det vara sååå stor skillnad mellan lagen?
Nej, tyvärr blev vi litet till mans väckta och omskakade i den andra perioden.
Plötsligt stod det klart, att det var ishockey och inte fotboll eller någon annan litet lugnare, långsammare sport det handlade om.
Och lika glasklart framträdde de två frågetecken sågs i samband med förhandsspekulationjerna runt Timrå IK den här hösten.
Ni vet: vem ska göra målen? Och vilken nivå håller målvakterna?
Efter den tredje perioden är nog de flesta av oss som var på plats överens om att Timrå vann rättvist, men frågeteckenen får vi nog leva med ett tag till.
Tur då att det finns veteraner att luta sig emot. Och snart kommer en till.
Kent Manderville är lika efterlängtad som Valeri Krykov.
Tillför han lika mycket på sitt sätt kan vi nog vara lugnare. Trots frågeteckenen.

Mer läsning

Annons