Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför tomta till det så?

Annons
Glöm finska Rovaniemi eller Nordpolen. Det är ju i Gesunda, utanför Mora som Tomten bor.
Och det vete väl fåglarna om inte Timrås målvakt Mika Oksa hann dit och hämta inspiration innan elitseriemötet med Mora.
För det var uppenbarligen inte bara den röd-vita dräkten som fick Oksa i givmild julstämning strax efter 19-snåret.
För er som inte hade möjlighet att se matchen i betal-TV känns det som något av ett måste att dra 1 0-målet i repris här och nu.
Själv tröstar jag mig med att ha fått uppleva en klassiker. En tvättäkta målvaktstavla mitt i Zorn-land. Det ni!
Nio minuter och 40 sekunder hade spelats när Moras slovak Peter Smerek skickade iväg en höjdare mot TIK-målet. Inget hårt eller märkvärdigt skott och över målet, om inte Mika Oksa beslutat sig för att inte ducka, utan ta hand om pucken med sin dokumenterat kvicka och skickliga plockhand.
Kanske därför han såg så säker ut om det nu inte var det där med Tomtelandets inverkan så här två veckor till jul när han skickade upp vänsterhandsken mot pucken, som studsade rakt upp.
Oksa vände om, tog ett par skär åt andra hållet och försökte skaka pucken ur plockhandsken för att på så sätt snabbt sätta igång spelet.
Det var bara det att pucken inte var där, utan istället kunde Martin Jansson tacka, ta emot och skicka in den i det för tillfället tomma Timråmålet...
Jag var på plats när Tommy Salo gjorde sin blunder mot Vitryssland i OS för snart fyra år sedan. Det var inte ett dugg roligt.
Det här såg förstås lika klantigt ut. Men jag kunde inte låta bli att dra på munnen när Oksa så förvånad och uppgiven insåg att han inte hade pucken i sin ägo, trots att han var så övertygad om det. Det var stor humor och den som inte kan inse det och gå vidare bör nog ägna just julledigheten till tankar kring det som är ursprunget till varför vi har ett par helgdagar mellan 24 26 december. Och det har faktiskt inte med någon Tomte att göra, egentligen.
Det såg också ut som om timråiterna lyckades skaka av sig det för deras del så obehagliga 1 0-målet.
Matchen var hafsig, slafsig och till viss del sönderryckt av utvisningar, men det är ju inget unikt den här elitseriehösten, och inför den tredje perioden var det fortfarande klar poängchans.
Då kom nästa bjudning och den här gången var Oksa oskyldig.
Sanny Lindström missade vid sargen, Warg var inte med tillbaka, Aalto skyndade till, blev bortspelad och efter 2 0 37 sekunder (!) in i slutperioden var slaget över. Att det kom ytterligare ett mål i tom kasse spelar mindre roll.
Värre är att detta ständigt nederlagstippade Mora fått vinna tre matcher av tre möjliga mot Timrå, som åter hamnat efter Dalarnas nya hockeystolthet.
Det kan bli ödesdigert i slutändan. Minns Giffarnas trista minuskvot i poäng och matcher mot bottenkonkurrenterna Landskrona och Gefle i fotbollsallsvenskan.
Å andra sidan är Mora värt all framgång.
Här lever entusiasmen och glädjen i alla skrymslen och vrår.
Eller är det frukten av att Tomten bor här?

Mer läsning

Annons