Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag är rädd för nästan allting, men jag vägrar låta rädslan styra

Jag är rädd för djupa vatten, för hästar och för stora spindlar.

Jag är rädd för fysisk smärta, rädd för att bli slagen eller allvarligt sjuk.

Jag är rädd för att mina barn ska råka illa ut, rädd att förlora mina anhöriga.

Jag är rädd för att alla jag tycker om ska vända mig ryggen och jag är rädd för att bli alldeles ensam i världen.

Jag är rädd för krig och jag är rädd för att vattnet ska bli förgiftat och luften omöjlig att andas.

Jag är rädd för att förlora min frihet.

Jag är rädd för människor som gör skillnad på folk utifrån var de kommer eller hur de ser ut.

Jag är rädd för att göra mig sårbar genom att berätta vad jag är rädd för.

Jag vet inte vad du är rädd för, men jag vet att du är rädd.

Kanske är du rädd för att åka flygplan, eller för hundar.

Kanske är du rädd för ormar eller gift i maten du äter.

Kanske är du rädd för att ditt hus ska brinna ner och du ska förlora allt du äger.

Kanske är du rädd för att bli våldtagen, eller för att någon du älskar ska bli det.

Kanske är du rädd för att någon ska avslöja att du egentligen är en bluff.

Kanske är du rädd för människor du inte känner, eller som är annorlunda än du.

Kanske är du rädd för förändring.

Kanske är du rädd för samma saker som skrämmer mig eller för något helt annat.

Rädsla kan hanteras på många olika sätt, mer eller mindre konstruktiva. Ett av de bättre sätten är att skaffa sig kunskap. Är du flygrädd? Lär dig hur ett flygplan fungerar, sätt dig in i statistiken och prata med en pilot om du har möjlighet. Det kanske inte botar rädslan men det gör den mer hanterbar. Är du rädd för att tala inför en större skara människor? Fundera på vad som är det värsta som kan hända, det är sällan så hemskt som du tror.

Rädsla kan också kanaliseras i hat och destruktivitet. Och att spela på folks rädsla är ett effektivt sätt att utöva makt och skrämma till tystnad. Det har använts effektivt genom historien, inte minst av kyrkan som med hjälp av domedagspredikningar och hot om eviga eldar fick okunniga människor att lyda order och befallningar från dem som befann sig högre upp i hierarkin.

Även i politiken är det vanligt att spela på rädsla genom skrämselpropaganda. Ett parti som behärskar denna konst till fullo är Sverigedemokraterna. Utan att alltid hålla sig till fakta och sanning har de under lång tid jobbat systematiskt med att skjuta skrämskott och sprida myter om vad som kommer att hända med Sverige om vi inte kraftigt begränsar invandringen, i syfte att väcka primitiva rädslor hos folket. Rädslor som de sedan erbjuder botemedel mot.

Nu skördar de frukten av skrämseltaktiken när flera opinionsundersökningar visar att de vinner allt starkare stöd hos opinionen. Opinionssiffror som ger partiet råg i ryggen. Och nu börjar skrämskotten i allt högre grad riktas mot den som är emot. Den som ifrågasätter. Den som skriver kritiskt om SD blir ofta översvämmad av hot och hat. Det talas om att "stoppa media". Om att inte bli osams med fel personer. I min mejl får jag hotfulla besked om vad som väntar efter SD:s maktövertagande. Jag blir ombedd att lämna landet.

Och ja, det fungerar på mig. Jag blir rädd. Men precis som när det gäller mina andra rädslor försöker jag att inte låta den styra. När rädslan tar över är det lätt att tappa kontrollen, att agera med ryggmärgen istället för med huvudet och börja slåss eller kanske lägga benen på ryggen och springa. Andra blir paralyserade och handlingsförlamade av skräck.

Jag är rädd när jag skriver det här. Rädd för att kolla min mejl, rädd för att logga in på Twitter. Men jag gör det ändå. För att rädsla är världens farligaste känsla och om vi låter den ta över är vi körda.

Läs också:

Frågor och svar om Sverigedemokraterna