Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag blir så trött på alla åldrar som skämtas bort

Annons

Jag satt på en tjejmiddag för ett par helger sedan. Det pratades mycket om att vara unik. Att följa sitt hjärta och gå sin egen väg. Hur viktigt det är.

De flesta hade förlängt sina hår, alla hade förlängt sina ögonfransar, någon hade fyllt sina läppar och en annan hade sprutat gift i sitt ansikte.

Jag var den enda som inte gjort något av det där. Jag fick frågan om varför (?!) och visste inte riktigt vad jag skulle svara.

Alldeles för sent kom jag på att jag borde ha svarat att det ju gör mig unik. Det alla bara för en liten stund sedan varit överens om vikten av. I stället skrattade jag bort frågan och började prata om annat.

Efter en stund då sällskapet började diskutera vilken salong som gjorde de bästa ögonfransarna konstaterades åter att jag inte förlängt mina.

– Du är ju den enda artisten här, den enda som borde göra allt det här! Men man kanske slipper när man spelar det där som du gör!, utbrast en av kvinnorna.

Som om jag måste ha ett skäl för att slippa. Jag behöver inga skäl för att inte göra som flocken.

– Så modigt! Säger somliga. Andra tycker att jag är konstig. Konstig för att jag inte sprutar ansiktet fullt av botox och får den där utplattade näsryggen som får ansiktet att anta formen av ett lejons.

Människan är ett flockdjur och jag har verkligen ingen aning om varför jag så ofta låter bli att rätta mig i ledet och göra som alla andra. Eller. Det gör jag ju. Ens alldeles egna väg är ju inte alldeles egen utan delas så klart av en massa människor. De finns bara inte alltid i din närhet.

När det kommer till att botoxa mig eller att förlänga fransarna, så kan det ju handla om något så simpelt som smak. Jag tycker det för jävligt ut och det ger helt fel signaler. Jag tycker synd om döttrar till mammor som vägrar åldras naturligt.

Många hävdar att kvinnor inte skall skyllas för det tryck de utsätts för. Fast. Man kan säga nej.

– Det är fan inte klokt att spruta in gift i ansiktet, låt du unga vara det ifred.

Så sa jag på en annan tjejmiddag. Hört talas om dålig stämning? Fniss. Men. Är så himla trött på åldrar som skämtas bort, bekräftelse som skall fyllas i form av ett utseende som inte motsvarar åldern. För att skyla över min, i sammanhanget osmidiga, kommentar började värdinnan då i stället prata om hälsa. Om att springa. Milen.

– Jag har inget att springa ifrån, svarade jag på frågan om jag sprang.

Att gå sin egen väg är ibland att gå hem från tjejmiddagar. Så jag gjorde det. Och funderade kring det här med att vara unik. Hur enkelt det är.

Ibland.

Åsa Jinder