Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag kan inte ta mig loss från hajens käftar

Annons

Jag sitter hårt i hajens käftar, och jag kan inte komma loss, inte förändra min tillvaro, och inte påverka min utgång.

Jag är en undersköterska, kvinna på 51 år.

Jag är en undersköterska, som väntar på en förändring.

Jag är en undersköterska, som har väntat många år. Sedan 1985 faktiskt, för att vara exakt.

Jag är en undersköterska, och vem är jag?

Förmodligen en i mängden av alla kommunarbetare, som får höra år efter år, att nu ska svångremmen dras åt. Men samtidigt har någon annan i högre instans bestämt sig för att klappa sig på bröstet och säga "nu ska det bli ordning här".

Alla ska ha sin rätt till aktivitet, rehabilitering, och allt ska dessutom dokumenteras. Det är allt från toabesök, till träningspass, och kanske en stunds samvaro, och mycket annat om patienten, som nu ska heta brukaren. Hua, så hemskt tycker jag. Jag hoppas att om jag ska behöva hjälp någon gång så vill jag inte vara en brukare. Någon som använder mig, brukar mig och, i vissa öron låter det som, att det är en missbrukare.

Och som vanligt så tiger vi, och jobbar på, precis som vanligt. För vi är många, som har tappat hoppet – som ändå ska vara det sista som vi lever på.

Vi jobbar på tills vi stupar, och vi kommer nog inte att "spränga" målsnöret, eller den såkallade pensionen, som man kan få, har jag hört. Men inte ens det finns inom räckhåll. Jobba på till man är 73 eller i värsta fall 75 år. Nej, det är mer som en sägen eller saga.

Jag känner mig som en problemlösare i alla lägen. Jag ska få allt att fungera på jobbet. Jag ska även få allt att fungera i hemmet, med familj och vänner. Ni vet, jul och nyår, midsommar, påsk och röda dagar, samt födelsedagar.

Visst ja, du som läser det här har kanske inte provat på det? Att jobba alla storhelger, plus varannan helg. Det kanske skulle vara något det? Om alla högre makthavare skulle prova på det, känna sig som Florence Nightingale. Inget liv, utan viga sitt liv åt vården. Bara ett år skulle vara intressant. Men så lågt skulle nog ingen politiker sjunka.

"Fy och usch, det jobbet passar inte mig", skulle vi nog få höra. Ja, och även "det går ju inte, jag har ju ingen utbildning". Men, vet ni, det är många i vården som inte har det.

Så jag öppnar mina armar, och tar emot en politiker i ett år och säkert fler, på varje arbetsplats. Jag kommer att ta hand om den också, i två dagar. Så lång är en inskolning, av kvalité.

Läs mer: Undersköterskan har ordet

Läs mer: Vi borde göra som fransmännen, gå ut och demonstrera

Läs mer: Bli aldrig gammal i Sundsvall

Det är ju mer konstigt att alla undersköterskor jobbar kvar. För jag har i alla fall aldrig under mina år i vården fått höra att nu är det er tur. Turen att slippa delade turer, varannan helg och få ha en personalmängd, där vi kan känna att patienterna står i fokus.

Där vi kan känna att vi går hem med en känsla av att vi gjort allt för patienten och deras trygghet. Att patienterna får den vård och omsorg som de byggt upp under så många år. Att vi har en bemanning som tål att belastas vid sjukdom eller olycka. Det ska inte behövas kännas som att man är en belastning när man är sjuk. Det gör att man blir sjuk, när man måste tänka mer på andra än sig själv.

Jag tycker att ett drägligt schema och bra arbetsmiljö står mycket högre upp på önskelistan, än en höjd lön. Så enkelt, och så lite behövs det för att göra arbetsmiljön bättre. Trots allt, tycker jag att vårdyrket är det roligaste och mest givande yrke som passar mig som person. Men jag hade nog tänkt till lite om jag hade varit 25 år, men nu är det för sent att ändra sig.

Det finns inga studielån till någon som är 51 år, så jag fortsätter hoppas, och håller tummar och tår att jag orkar ända fram till målsnöret. För jag sitter som sagt i hajens käftar, och kan inte ta mig loss.

■■ Här hittar du fler insändare och debattartiklar.

Uskan Anette

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel