Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag kommer inte erkänna hur ont jag har"

Kristina, 60, är förskolelärare i Sundsvall.
Efter åratal av utredningar, väntan och slutligen operation fick hon besked för några veckor sedan om att hennes sjukförsäkring upphör efter nyår.
Beskedet: Sök ett annat jobb.
– Jag fick panik, säger hon.

Annons

För Kristinas del har det tillfälligt löst sig. Värken är hon inte kvitt, men hon har fått ny medicin.

I fjol fick hon proteser inopererade i båda knäna. Operationen i vänster knä misslyckades, men nu har det återhämtat sig så pass att ingen ny operation krävs.

Efter nyår ska Kristina börja arbetsträna sin gamla arbetsplats i fyra månader. Under får tiden hon ersättning från försäkringskassan. Skulle allt falla väl ut finns det en möjlighet att hon återvänder till sitt gamla jobb på deltid.

– Jag förlorar mig själv som människa om jag fortsätter vara sjukskriven, säger hon och fortsätter:

– Jag vill tillbaka till min trygga arbetsplats, men jag kommer inte att erkänna hur ont jag har. Jag ska kämpa för att klara av det här.

Grundtanken i lagändringen tycker hon är bra. Ingen ska behöva gå sjukskriven i åratal bara för att vårdapparaten är trög.

Däremot skräms hon av det höga tempot i omställningen och av att enskilda individer blir utelämnade till en sjukvård som inte verkar redo att ta hand om sådana som henne.

– Gör man en lagändring måste man se till att ge bidrag till vården så att den klarar av att ta hand om sina patienter. Man ska inte behöva vänta sexton månader för att få en remiss, säger Kristina.