Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag mötte orten som vägrar ge upp

Annons

Min far har alltid sagt att han inte vill att hans barn arbetar inom industrin. Ett jobb på en begravningsbyrå är tryggare, människor dör i alla konjunkturer brukar han säga.

Till artikelserien om Ljungaverk har vi intervjuat allt från politiker på riksnivå till familjer som lever i orten nu. Vad jag har sett är en ort som inte accepterar dödsdomen som TT gav dem. I Ljungaverk mötte vi människor med både drivkraft och entreprenörsanda. Men det finns inga pengar och ingen som vill satsa på orten, något som flera sagt när vi pratat med dem.

Det finns platser i landet som har accepterat sitt öde. Där röken från fabrikerna sedan länge slocknat och orten har somnat in. Ljungaverk skiljer sig från dessa platser. Befolkningen har tagit sitt öde i sina egna händer och gör sitt bästa för att orten ska leva vidare.

Om det är genom att fortsätta driva kiosken även om det innebär att jobba sju dagar i veckan, eller anordna en egen festival med tusentals besökare så finns viljan att slåss.

Jag känner igen min hemstad Nora i Ljungaverk. Industrin finns kvar men hänger på en skör tråd. Det är för tidigt att säga om Nora kommer stå stark kvar när jobben försvinner. Men 25 år efter att Ljungaverk kallades dödsdömt i riksmedia så har jag sett en ort som är redo att fortsätta kämpa. Ortsborna står starka tillsammans. Nu är det upp till omgivningen att avgöra om de får hjälp.