Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag tänker inte stressa in i vuxenvärlden

Annons

Om jag slår upp ordet vuxen i en ordbok så får jag två olika förklaringar. Det första är fullväxt och det andra är mogen. Då fortsätter jag med att slå upp fullväxt, vilket betyder fullt utvecklad eller inte längre barn. Sedan slår jag upp mogen, och får förklaringen fullt utvecklad, klok och väl genomtänkt.

Okej, jag kan hålla på så här hur länge som helst utan att det leder någonstans men jag tycker ändå att jag redan har kommit en liten bit på väg. Jag försöker givetvis hitta svaret på en väldigt vanlig fråga som vi alla ställer oss förr eller senare. Vad innebär det egentligen att vara vuxen?

I min värld har en vuxen människa alltid varit en person som betalar räkningar, kör bil, lagar mat, tvättar kläder, jobbar, dricker vin och äter äcklig ost, diskar, handlar och gör lite andra tråkiga måsten. Efter studenten så har det slagit mig att nästan alla dessa saker faktiskt är något som beskriver min vardag. Det enda som inte stämmer är att jag inte äter äcklig ost, för varför ska man äta något som är äckligt? Anyway, jag är utan tvekan på väg in i vuxenvärlden men jag är långt ifrån med på riktigt. Det känns lite som att ena halvan av mig är med i den vuxna och ansvarsfulla världen medan den andra halvan flyger omkring i den trygga och lekfulla världen som jag levt i under en stor del av min uppväxt. Det är skönt att vara lite mittemellan men samtidigt väldigt jobbigt. Ena dagen känner jag mig som tolv år mentalt och beter mig därefter. Nästa dag känner jag mig gammal och grå när jag ser gymnasieelever som springer omkring på stan med skolböcker i högsta hugg. Jag är inte ett barn men jag känner mig inte vuxen heller. Jobbigt läge.

I morgon byter jag det jobbiga läget till ett helt nytt läge. Jag flyttar hemifrån vilket för mig är vuxenpoäng deluxe. Det finns många i min ålder som har flyttat hemifrån för längesen, det finns dom som aldrig har haft ett riktigt hem och har varit tvungna att ta ansvar för saker som jag ser som en självklarhet för mina föräldrar att ta hand om. Nu är det min tur att ta hand om dom här så kallade vuxna sakerna. Det känns lite som en utmaning men samtidigt som något helt naturligt. Det är något nästan alla människor gör dagligen, det är något dom flesta måste göra för att överleva. Det går inte att åka snålskjuts på sina föräldrar hela livet, inte i min värld i alla fall.

Att ta klivet in i vuxenvärlden handlar om så många olika saker. Framför allt så har det handlat om att prioritera rätt, prioriteringarna har fått mig att förändras och förändringarna har fått mig att mogna på flera sätt och vis. Jag känner att jag har förändrats men på samma gång så känner jag mig likadan som jag alltid har känt mig. Hur det nu går ihop? Det är inte lätt att förändras men förändringar är nödvändiga och utvecklande. En förändring är lätt att undvika, det är ju så mycket lättare att fortsätta på samma sätt som man alltid har gjort. But, (som Tony Irving säger på ett sätt som ingen annan kan säga det på lika bra) ibland måste man förändras, vare sig man vill eller inte och i det långa loppet kan det vara en förändring som gör allt så mycket lättare. Kanske inte för stunden men hur länge varar en stund? Precis, bara en stund.

Jag har efter en hel krönika inte fått något svar på frågan jag ville ha svar på. Vad innebär det egentligen att vara vuxen? Att ta ansvar, göra massa tråkiga måsten, prioritera, ja listan kan göras lång och listan kan se olika ut från person till person. Min lista är inte så lång i dag vilket självklart beror på att jag inte vet hur det är att vara riktigt vuxen, men det känns rätt skönt att inte veta det, jag tänker absolut inte stressa in i vuxenvärlden. Varför stressa genom livet när det är så kort? Det går tillräckligt fort ändå om ni frågar mig. Lite för fort just nu.

“When I grow up, I want something fun to do.

I don't know much, but this much I know is true..

when life is short, I don't want to be like you”

Do you know why?

Jag vill göra mitt bästa och det kan jag bara göra genom att vara mig själv.