Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från tungt missbruk till tunga lyft – nu har Paula hittat rätt

/
  • – Den här sporten handlar om teknik, rörlighet, explosivitet och styrka. Att få jaga kilona, ta ett kilo till och ett till, det är fantastiskt. Varje nytt personligt rekord är en seger, säger Paula Junhov Rindberg.
  • Super-Paula pimpar sina träningsskor och tar 78 kilo i ryck och 95 kilo i stöt.
  • Tränare Johnny Sundström har sedan länge konstaterat att han inte behöver peppa Paula inför ett lyft.                  – Jag behöver snarare peppas av, jag är för taggad och försöker bara slappna av, säger hon.
  • Att tävla vem som orkar mest är vanligt när sambon Henrik Edström också tränar tyngdlyftning.
  • Paula Junhov Rindberg tränar mellan fem till tio pass i veckan där varje träningstillfälle är mellan en till fyra timmar långt.                   – Det är aldrig svårt att komma hit, säger hon.
  • – Jag jobbar varje dag med självkänslan, det vill säga att jag är inte bara är vad jag presterar, säger Paula Junhov Rindberg.
  • Sambon Henrik Edström tränar också tyngdlyftning.                   – Det är en tävling oss emellan också och snart får Henrik leva med att han inte är starkast i familjen, säger Paula Junhov Rindberg och skrattar.
  • Paula Junhov Rindberg jobbar extra inom vården och läser upp gymnasiet för att söka högskola till hösten.
  • – Det är något med att vara bäst som är så fantastiskt kul, säger Paula Junhov Rindberg.
  • Vikterna mot skyn och just här rycker Paula Junhov Rindberg 78 kilo och tar därmed distriktsrekordet.

Hon hade varit tyst i sex timmar. Inte sagt ett enda ord. Hon var gripen för ringa narkotikabrott. Polisen som i timmar försökt få henne att prata sa:
– Tänk om du kunde lägga den här envisheten och tjurigheten på någonting bra. Då skulle du kunna gå hur långt som helst.
Nu, mer än fem år senare, kan hon fortfarande tänka på polisens ord. Hur rätt han hade.
För hon har verkligen gått hur långt som helst.

Annons

Hon heter Paula Junhov Rindberg, är 26 år och bor i Östersund. Super-Paula är hennes alias på Instagram. Jag kan inte tänka mig ett mer passande smeknamn på henne.

Det här muskelberget som står framför mig, den här positiva tjejen, tänk att hon har varit missbrukare?

Under den tiden hade hon inte balansen i livet, den har hon hittat nu. Nu vet hon om sin egen gränslöshet, hennes sätt att söka kickar och att hon kan driva sig själv på ett både positivt men också på ett negativt sätt.

Hon vet att hennes mående är en färskvara, som ständigt måste underhållas. En stund framför spegeln varje dag där hon bekräftar för sig själv att hon är vacker och att hon är bra som hon är.

Hon tycker själv att det är ett mirakel att det gått så bra för henne. Att hon nu sitter och drömmer om OS när hon för inte så många år sedan satt hela nätterna i tvättstugan och stirrade ut genom ett litet fönster. Med paranoida tankar om att polisen var ute efter henne, sömnlös eftersom uppåttjacket och i ständig förnekelse av att vara en knarkare.

Det här är historien om Super-Paula.

---

Jag är förkyld, hon är superstark. Hon värmer upp, går som en anka på golvet, springer ett tiotal gånger på toaletten. Det är nerver och spänning i luften. Och så ler hon och skrattar. Till och med diademet i håret har fått rosa pärlor i dag. Det är inte svårt att gissa vilken hennes favoritfärg är. Handledslindorna, strumporna, linnet, örhängena matchar. Det är serietävling i Östersund i dag. Paula går in i hallen, det syns att hon har bestämt sig. För hon rycker 78 kilo och tar därmed distriktsrekordet.

Jag har träffat Paula under flera träningspass i Sporthallen i Östersund. Det första som imponerade på mig var hennes styrka. Efter det kom självplågeriet, att hon kunde pressa sig så hårt där i ensamheten i träningslokalen, när det bara var jag som var publik. Men det största med Paula är den person hon är. Över vad hon berättar, hur hon tacklar saker och över vilka mål hon sätter. Hennes självkännedom. Det finns inga ursäkter hos henne, utan hon bara kör. Och styrkan att berätta om en tid då hon inte var stark ger mig gåshud i träningshallen.

För Paula Junhov Rindberg blev livet snabbt hårt. Och allt började med ett piller på en fest. Sedan var hon fast. Hon kände riktig lycka för första gången. Hon var ung och började hänga med kompisar som också använde droger. Hon försökte hålla ihop livet med jobb och att kunna ta hand om sina djur men allt var bara snurrigt. Skammen och skulden var enorm.

– Ju högre drogerna tog mig, desto lägre tog de mig sen. Jag tittade i spegeln och jag såg död ut och jag undrade hur det hade kunnat bli så här. Det blev så smärtsamt att det inte spelade någon roll om jag skulle leva eller dö, berättar hon.

Hon fick se kompisar dö i missbruk, hon miste sitt körkort och sina djur.

Men för fem år och tre månader sedan tog Paula beslutet. Hon tog hjälp av professionella människor. Sedan dess har hon varit drogfri. Resan tillbaka från missbruket beskriver hon som otroligt smärtsam. Under de första två åren var hon aldrig glad, då handlade det bara om att överleva.

– Jag tog även tag i ätstörningarna, då vägde jag 60 kilo, i dag väger jag 90 och är stolt över det.

Acceptera, bearbeta och leva med, så sammanfattar Paula vägen tillbaka. I dag är hon trygg i sig själv, hon jobbar med självbilden dagligen och hon vet hur viktigt det är för henne att sätta upp mål och jaga i fatt dessa. Det är därför hon lägger ner sitt hjärta i tyngdlyftningen. En sport hon bara hållit på med i 1,5 år. Men som tidigare fotbollsspelare och ryttare har hon både självförtroende och tävlingsinstinkt.

– Min styrka är att jag är totalt orädd, för är man trygg är man inte rädd. Jag har en sådan tro på min kropp, jag har inga begränsningar. Jag har haft många tuffa perioder i livet och när det gäller träningen är det ingenting över hur livet såg ut innan. Smärtan är inte ens en tiondel av det jag genomgick då.

Samtidigt som hon vill se hur långt hon kan gå behövs också balansen, att hon lyssnar på kroppen och samtidigt lyssnar inåt.

– I dag mår jag jättebra och jag kan titta mig i spegeln och säga att jag är skitbra, att jag är vacker och att jag duger precis som jag är.

Harmoni i lyften och i livet är det som gör att Paula vågar blicka framåt och söka nya mål och utmaningar.

– Jag vill bli bäst i Sverige, eller Sverige är för litet. Europa då, men det är klart, störst av allt är OS. Jag är rätt tjurig och i dag när jag prioriterar på rätt saker så kan jag gå hur långt som helst. Jag bara kör.

Mer läsning