Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jannice lever med en man med psykisk ohälsa: "Jag önskar att fler hade stöttat mig"

Jannice Skoglund, 32, hör på rösten när M går in i en depression.
I sin blogg blottar hon sig och berättar uppriktigt hur det är att vara medberoende. Om rädslan för att maken skall göra sig själv illa. Och kampen för att klara - vardagen.
– Jag har kommit på mig själv med att jag kan vara väldigt kall när min man mår dåligt, när det egentligen borde vara tvärtom.

Bakom varje person som mår dåligt finns anhöriga som lider i det tysta, familjer med barn, syskon, sambor och makar som hamnar i en medberoendeställning till den de älskar. Som varje morgon vaknar och önskar att det inte skall vara en sådan där dag när ångesten ska ta över.

Jannice Skoglund i Härnösand har levt med den rädslan sedan hon träffade sitt livs kärlek för 14 år sedan.

När hennes man, som inte vill framträda med sitt namn, mådde som allra sämst fick Jannice ofta höra att: "Nu orkar jag inte mer, ni skulle ha det så mycket bättre utan mig".

– Jag förstod honom, men trodde aldrig att han skulle försöka ta livet av sig. Men en natt vaknade jag av att han stod bredvid mig och hade skrivit ett avsked på telefonen till livet. Han bad om ursäkt för att han inte orkade längre.

Efter den händelsen har Jannice fått en väl utvecklad intuition och analytisk förmåga. Hon känner på sig, långt innan maken träder in i en depression, att han snart kommer att må dåligt.

– Jag hör det på rösten och tonläget. Och jag känner av det. Det känns i luften genast jag stiger in genom dörren. Jag är rädd att han ska göra sig illa när han är ensam hemma.

Jannice och M var båda bara 18 år när de träffades och inledde ett förhållande som håller än i dag. Tillsammans har de tre barn 5, 10 och 13 år.

– Han var öppen med att han alltid lidit av psykisk ohälsa, men riktigt hur dåligt han kunde må blev jag nog inte varse förrän långt senare, berättar Jannice.

Det skulle dröja tills Jannice var 25 år innan hon öppet kunde prata om vardagen som medberoende, erkänna att hon var medberoende och på allvar börja jobba med sitt känsloliv. Jannice säger att hennes kropp, som ofta befunnit sig i stress under många år, äntligen börjat varva ner.

Oron och rädslan för vad folk skulle tänka om henne själv och maken gjorde att hon i många år slöt sig som en mussla.

– Vi byggde upp en fasad utåt. Min man bad att vi skulle hålla det inom familjen och jag försökte skydda honom. När vi tackade nej till barnkalas och bröllop för att han mådde dåligt tvingades vi hela tiden hitta på nya ursäkter, som att han var förkyld, till exempel.

Läs också: Psykisk ohälsa ökar kraftigt – men psykiatrins resurser räcker inte till

På sin blogg berättar Jannice Skoglunds utlämnande och öppenhjärtigt om vardagen som mamma och maka i en familj präglad sedan många år av psykisk ohälsa. Hon säger att det är för att lyfta på skammen och våga få människor att tala om psykiska sjukdomar.

Men vägen hit har varit lång och hård och tillsammans har Jannice och hennes man prövats många gånger.

– Vi pratade aldrig om sjukdomen med andra, nämnde den inte ens vid namn. Många i vår närhet visste inte vad vi gick igenom. Eller så ville de inte veta, ville inte förstå.

I efterhand kan Jannice tycka att det är väldigt konstigt att ingen reagerade.

– Jag önskar att fler hade sett mig, hört mig och stöttat mig. Det hade varit en enorm lättnad. När M mått dåligt har allt ansvar legat på mig. Bördan har varit stor. Men många har inte velat se.

För att orka med vardagen har Jannice periodvis dragit sig undan maken.

– När han går in i en depression kan jag bli väldigt kall och bygger upp en mur omkring mig. Inte för att jag inte vill vara honom nära utan för att jag tror att jag vill skydda mig själv. Det är något jag kan drabbas av skuldkänslor för. Skuld för att jag inte ställt upp för honom tillräckligt mycket.

Läs också: Siri Holm vågar att inte vara perfekt

Hon säger att hon idag lärt sig att lämna över visst ansvar på sin make, även om han inte mår bra.

– Det handlar om att hitta rutiner i vardagen, bryta mönster. Annars är det lätt att man bara sluter sig i sig själv och inte lämnar sängen.

Bloggandet har fört det goda med sig att Jannice möts av större förståelse idag.

– Det var en lättnad att inte sopa problemen under mattan. Att få sätta ord på sina egna känslor, annars är det lätt att de trycks undan. Jag har känt mig ensam många gånger. Nu möts jag av andra med samma livserfarenheter.

Jannice berättar hur hon i dag även försöker se det positiva som de svåra åren gett henne.

– Ja, jag har lärt mig mycket om mig själv. Hur min hjärna fungerar i olika situationer och hur jag kan hantera det.

Hur tror du att det kan hjälpa andra i samma situation att du berättar om dina erfarenheter?

– Jag hoppas att ingen ska känna att de är ensam eller att det är något konstigt. Att det bakom den sjuke också finns anhöriga som får dras med ett stort ansvar som också behöver stöttning och hjälp.

FOTNOT: Länk till Jannice blogg: http://womsa.se/jannice/

Läs också: Ohälsan ökar mest bland unga kvinnor – "Unga i dag lever under en stor stress"