Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jimmie trött på solodans, bjuder upp både Anna och Ebba

Jimmie Åkesson uppmanade i sitt tal på partiets landsdagar sina partivänner att förbereda sig för ett helt nytt politiskt landskap.
I detta nya landskap ser Åkesson en mitten-högerregering med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Annons

Utan att gå närmare in på varför KD skulle vara en tänkbar samarbetspartner drog han sedan en lång lista över vad SD och M har gemensamt, såsom försvarspolitik, kriminalpolitik och familjepolitik.

Han vände sig sedan direkt till Anna Kinberg Batra och ställde frågan om hon är beredd att göra vad som krävs för att förhindra en fullständig "samhällskollaps". "Menar du allvar? Upp till bevis!"

Beviset skulle som jag förstår det vara att vara beredd att sätta sig i en regering med SD.

Tidigare i talet raljerade Åkesson över regeringen. Han raljerade över Åsa Romson, Mona Sahlin och Stefan Löfven. Han menade också att vad som hänt i svensk politik de senaste veckorna är att vad som tidigare ansågs vara rasism nu benämns realism. Det som tidigare var omöjligt anses nu nödvändigt och det som ansågs inhumant för inte så länge sedan kallas nu för att ta ansvar, sa Åkesson.

Upprepade gånger sade han också till sina partimedlemmar att "Vi är på väg att vinna". Delvis syftade han på att regeringen nu genomför i stort sett den invandringspolitik som SD länge förespråket, och att debatten flyttat in på SD:s planhalva. Men uppenbarligen tänker han sig andra vinster än så. Han spådde att regeringen kommer att spricka snart, och vad som bara för ett drygt år sedan, när Fredrik Reinfeldt höll sitt tal om öppna hjärtan, tycktes vara en fullständig omöjlighet ses i dag tvärtom som ett fullt möjligt regeringsalternativ.

Att MP kan lämna regeringen inom en nära förestående tid är inte omöjligt. Vad som då händer vet vi mindre om. Det tisslas och tasslas om en koalition mellan S och M.

Ponera att vi får en sådan koalition, och ponera att den håller fram till valet 2018.

Även om en stabil regering med S och M i dagsläget skulle kunna vara bra för Sverige är frågan hur bra den skulle vara för det politiska landskapet på längre sikt. Hur skulle det påverka väljarna? Gissningsvis skulle många av de båda partiernas väljare inte komma att uppskatta samarbetet. Och vart ska de då ta vägen när det är dags att rösta? Vilka kommer regeringsalternativen att vara?

Det vet vi inte.

Vad vi vet är att Jimmie Åkesson, som så sent som i somras gjorde klart att SD aldrig kommer att bli en del av etablissemanget, nu siktar mot en plats i regeringen.

Vi vet att Jimmie Åkesson, som under samma sommartal gjorde klart att det är SD som ska vara etablissemanget, och sätta agendan i samhällsdebatten, faktiskt har kommit mycket längre i de ambitionerna på kortare tid än någon hade kunnat gissa där i Sölvesborg i slutet av augusti.

Läs också: När MP gråter skrattar SD

Läs också: Jag säger inte att SD:s Sverige skulle bli som Nordkorea