Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jo, jämställdheten angår alla män. Dig också!

I det allra sista avsnittet av SVT Debatt som sändes veckan före jul påstods att feminism är trams eftersom vi redan har uppnått jämställdhet.
Det är en uppfattning som inte är helt ovanlig. En annan vanlig företeelse är alla män som så fort kritik riktas mot manlighetsnormen ropar "inte alla män!".

Annons

Detta oavsett om man pratar om män som våldtar, män som slår eller män som bara uppför sig allmänt sexistiskt eller tar orimligt stor plats i det offentliga rummet. Påpekas detta kommer en hord av män som av outgrundlig anledning ser sig tvingade att påpeka att "inte alla män är våldtäktsmän!". Trots att ingen har påstått det.

Däremot är det fortfarande så att det framför allt är män som våldtar och kvinnor som våldtas. Män står för en övervägande majoritet av alla våldsbrott som anmäls. Samtidigt tjänar män mer pengar, och har en rad privilegier som kvinnor inte åtnjuter. Detta måste få påpekas och diskuteras. De män som till varje pris i alla sådana diskussioner vill flytta ämnet till att handla om hur män förtrycks (vid vårdnadstvister) eller att han själv minsann aldrig skulle "bära hand mot en kvinna" bekräftar bara att han inte anser kvinnors problem vara lika viktiga som mäns. Och så har kvinnor behandlats alldeles för länge. De har fått sämre vård, sämre möjligheter på arbetsmarknaden, och de har i hög grad utsatts för mäns våld.

Det är mindre än hundra år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Sedan dess har mycket hänt, det ska erkännas. Rent juridiskt har kvinnor i dag samma rättigheter och möjligheter som män. Men att jämställdhet därmed skulle vara uppnådd är rent skitprat.

Det räcker att ta en promenad i sociala medier för att konstatera att kvinnor utsätts för mer hat och hot, att sexistiska skämt fortfarande går hem hos stora delar av befolkningen och att många män anser sig ha rätten till sina döttrar snarare än att döttrarna har rätten till sig själva.

Det går också bra att titta på exempelvis lönestatistik och brottstatistik för att få en tydlig bild av att vi fortfarande på många områden styrs av osynliga röster från patriarkatet.

Du man, som inte upplever att du förtrycker, som inte våldtar, som lever jämställt med din partner och tänker låta din dotter själv välja livspartner, varför detta behov av att försöka lägga locket på debatten? Om du är en bra man, om just du inte behöver ta åt dig av kritiken som riktas mot mansnormen, då har jag ett tips till dig: backa ett steg och lyssna. Visa i handling, inte bara i ord, att du anser att kvinnors röster väger lika tungt som mäns. Var ett föredöme, inte minst genom att reagera mot dina manliga bekanta – för jag vet att du har dem – som uttrycker sig föraktfullt och sexistiskt mot kvinnor.

Förstå att du som man inte är lika van att avbrytas, att du som man sällan måste väja när du möter en kvinna på trottoaren, förstå att du dagligen har alla möjligheter att ge kvinnor mer utrymme, både bildligt och bokstavligt.

Om du inte tar åt dig, om du redan gör allt detta, då är du också man nog att lyssna på dem som har erfarenheter som skiljer sig från dina. Då kan du också låta en kvinna tala till punkt, och du behöver inte ropa "inte alla män!" så fort män som grupp anklagas för dåligheter.