Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jobbskatteavdraget ger jobb

Finansministerns högra hand i skattefrågor, statssekreterare Hans Lindberg, konstaterade i veckan att jobbskatteavdragens positiva effekter är betydande. Sedan 2007, när det första avdraget infördes, har antalet personer i arbete ökat med 100 000 fler än vad som kan förklaras med demografiska parametrar eller konjunkturcykler, samtidigt går 25 000 färre arbetslösa.

Mot dessa hårda fakta stångade sig oppositionens företrädare blodiga i riksdagens förstakammarsal i tisdags!

Det var i fjol som en majoritet i riksdagen bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna uppmanade regeringen att utvärdera Alliansens främsta vapen mot utanförskap.

Jobbskatteavdraget skulle prövas i grunden och mot andra reformer som ger liknande effekt. Efter den utfrågning som alltså skedde i veckan med anledning av Finansdepartementets nu klara utvärdering borde det vara läge för oppositionen att gräva ner stridsyxan. För i allt väsentligt fick statssekreterare Lindbergs slutsatser instämmanden av de experter som Skatte- och Finansutskottet hade bjudit in.

Först ut var professor Anders Forslund, biträdande chef för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU). Forslund underströk att det visserligen är svårt att uppskatta reformens effekter. Men efter att ha vridit och vänt på saken och än en gång manat till försiktighet vid tolkningen landade Forslund ändå i att jo, en stor mängd indicier visar att jobbskatteavdragen har påverkat sysselsättningen på önskvärt sätt.

Det vill säga att jobbskatteavdraget har lett till ökad sysselsättning och minskat utanförskap.

Konjunkturinstitutets (KI) prognoschef Jesper Hansson nosade längs samma spår. Enligt KI har jobbskatteavdraget med stor sannolikhet haft en positiv effekt på arbetskraftsutbudet. Men, som Hansson korrekt påminde auditoriet om, parallellt med jobbskatteavdragens olika steg har alliansregeringen genomfört också andra reformer som kan ha påverkat arbetskraftsutbudet i positiv riktning, till exempel förändringarna i sjukförsäkringen.

Vid det här laget hängde mungiporna rejält hos oppositionen. Ett räddande halmstrå tycktes sedan komma drivande när tjänsteföretagarnas Almega menade att regeringens utvärdering överdrev jobbskatteavdragets betydelse, varefter TCO spädde på med krav på återställare och höjd a-kassa i stället.

Själv får jag inte ihop den ekvationen. För om sänkt a-kassa och sänkt inkomstskatt för främst låg- och medelinkomsttagare har lett till 100 000 fler jobb, 25 000 färre arbetslösa och 120 000 fler arbetade timmar per år, hur kan då höjd a-kassa och höjd inkomstskatt få samma gynnsamma verkan?

Om vi i stället vänder blicken framåt är den intressanta frågan vilka positiva effekter ett femte jobbskatteavdrag skulle ge? Enligt Finansdepartementets utvärdering som alltså experterna i stort sett anslöt sig till, skulle antalet sysselsatta öka med i runda tal 10 000 och måttet för årsarbetskrafter ännu mer. Allt givet att två förutsättningar är uppfyllda: Dels måste det finnas ledig arbetskraft att anställa, dels måste skatterna vara så höga att det lönar sig att göra avdrag. Två villkor som Sverige klarar med råge!

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel