Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Julklappsbestyren får mig att klappa ihop totalt

Annons

Så här dan före dan före dan före dopparedan, är det verkligen lätt att klappa ihop.

Det börjar nämligen att brännas. Snart så kommer Kalle och hans vänner och skinkan är inte griljerad, granen inte huggen och silleländet är definitivt inte inlagd.

Och på klappfronten är det ett totalt mörker.

Det är bara att inse att det blir svårare och svårare att köpa julklappar och om det beror på att vi "har ju slutat att ge klappar till varandra" eller om det bara är den egna fantasin som tryter, det vete gudarna, som i det här fallet torde vara tomten.

Det är ju inte som om det saknas uppslag och idéer direkt.

Brevlådan hemma har jag fått staga upp med ett par extra skruvar då den höll på att falla till marken av all reklam. Det får mig att undra varför det pratas om kris för pappersindustrin och hur tänker SCA då de lägger ner pappersmaskiner? Fast de kanske inte har julafton året om förstås.

Men vem vill ha det egentligen.

En gång om året är mer än tillräckligt inser jag nu med tre dagar kvar och stora gapande hål i julklappslistan.

Dessutom börjar det bli dyrt att jaga julklappar till andra, för varje shoppingbesök har slutat med att jag har handlat en massa prylar till mig själv.

Visserligen försökte en expedit pådyvla mig att man ska "unna sig något själv ibland också för det är man värd", men jag är rätt skeptisk till det då jag kom hem med en massa nipper till mig själv som jag verkligen inte trodde jag behövde.

Inte ens av tonåringen där hemma får man någon hjälp.

Jag hade hoppats att han skulle kunna visa upp en önskelista med massor av elektronik, sportprylar mopeder eller annat, men icke.

"Nä, jag önskar mig ingenting, jag har vad jag behöver."

Snacka om dålig uppfostran, vad har hänt med vill-ha-tänket egentligen?

Visserligen kröp det fram senare att paket ville han minsann ha, men vad som skulle vara i dem hade 14-åringen ingen aning om.

Det är verkligen inte lätt att vara tomte för man blir bara yr i luvan hela tiden utan att ens nalla på glöggen.

Jag tror sonen ska få en påse morötter, det borde ge honom en bra morot till att skriva en bättre önskelista till nästa år, för jag bävar för att problemen kommer att vara lika stora då.

Men när det gäller de övriga personerna på julklappslistan vete tusan vad som ska införskaffas.

Fast det är ju ett par dagar kvar tills julafton, så än går det ju att hoppas på att drabbas av gudomlig inspiration.

Annars får det bli som vanligt, svänga förbi macken på julafton och köpa med sig en trave chokladaskar. För visst är det väl tanken som räknas?

Stefan Nordvall

Som inte har en aning om vad han önskar sig i julklapp.