Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kalla krigets segrare misslyckades

Annons

För den schackintresserade är det intressant att följa giganterna på området. Amerikanen Bobby Fischer var en kompromisslös man som kunde konsten att göra sig ovän med de flesta. I generationen efter har vi rysk-armeniern Garri Kasparov, som ännu är stor på schackhimlen. Han har bland annat tränat dagens unge norske världsmästare Magnus Carlsen. Han är politiker på högerkanten och mer än kritisk till president Vladimir Putin som han jämför med Adolf Hitler. Det är en tveksam beskrivning.

Jag tror betydligt mer på jämförelsen med Putin och den folkvalde argentinske diktatorn Juan Perón som trots en tvivelaktig hållning till demokratin i alla fall lyckades sätta mat på bordet hos argentinarna. Det är ju det som i första hand skiljer Putin från 90-talets av västvärlden så länge hyllade Boris Jeltsin.

Det som skedde vid Sovjetunionens sammanbrott var att ryssarna först blev av med alla sina besparingar. I nästa skede privatiserades allt på ett sätt som gjorde några stormrika och de flesta utfattiga. I ett läge där allt som kallades socialism var fullständigt misskrediterat var utrymmet för en anständig form av kapitalism som den socialdemokratiska blandekonomin, obefintligt. I stället för en ny Marshallplan som kunde ha skänkt hopp till de luttrade ryssarna drabbades Ryssland av en rövarkapitalism som på pricken stämde med den nidbild av kapitalismen som spreds av de av verkligheten besegrade sovjetiska kommunisterna.

Ju längre tiden går desto tydligare blir det att segrarna i det kalla kriget gjorde samma fel som segrarna i det första världskriget, som 20 år senare födde det andra. Det är egentligen märkligt. För i Sovjetunionen hade medborgarna inte mycket att säga till om. Ändå kom de att drabbas hårt av segrarnas krav i form av frisläppt valuta och privatiseringar. Inget gjordes heller för att minska de militära spänningarna. När Warszawapakten avskaffades behöll Västvärlden Nato som därtill utvidgades närmare Ryssland i strid med de löften som givits den siste Sovjetledaren Gorbatjov.

I Aftonbladet läser jag att Kasparov gett ut en ny bok. Socialisten Per Leander respekterar Kasparovs del i proteströrelsen mot Putin som 2012 sträckte sig från höger till vänster. Det var en rörelse som enligt Leander slutade med att den ryska vänstern krossades. Det intressanta är att Kasparov bekräftar det som varit min syn sen jag tillbringade en del tid i Ryssland under 90-talet. Kasparov menar att det var under Jeltsins av liberalerna omhuldade styre, som de stora problemen växte fram med oligarkernas rofferi, stridsvagnarna mot parlamentet 1993 (som märkligt nog applåderades av väst) och valfusket 1996. Jag instämmer till fullo. Det är därför mina kritiker gärna smetar ordet Putinkramare på mig.

Putin har inte gjort upp med oligarkerna. Det borde han ha gjort. Men han lät i alla fall det ryska folket få en liten del av kakan. Ungefär som Perón en gång. Putins Ryssland är alls inte ofarligt. Det vi bör göra är att föra en politik som minskar spänningarna i stället för att öka dem. Därför bör vi höja Sveriges militära förmåga och undvika att gå med i Nato.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel