Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kamala Harris – en praktisk filosof vid rodret i USA

Om USA:s blivande vice president blir unionens 47:e president i januari 2024, kommer hon att vara den första slavättlingen på presidentposten. (Barack Obama är ättling efter framträdande kenyaner.)

Här finns det i så fall anledning att säga att det 160 år efter inbördeskriget inträffar något av en fullbordan av afroamerikanernas ställning som fullvärdiga medborgare!

Min bedömning av människan Kamala Harris är dessutom mycket positiv, För det första: Hennes segertal den 8 november år 2020, där hon talade om hur hon själv stod på tidigare generationers axlar, vad gäller att hävda mänskliga rättigheter. För det andra är hon en intellektuell med kvalificerad akademisk utbildning – bland annat en mycket välutbildad, skicklig och engagerad jurist.

Jag brukar diskutera vad som händer i världen med en god vän – ungefär jämnårig med Harris. Emellanåt har vi – åtminstone inledningsvis – olika uppfattning. När jag berättade att jag uppskattade Harris, förklarade min vän att han hade starka betänkligheter.

Hans skäl: Harris hade med en liknelse förklarat att hon stod för att politiken skall verka för ”lika utfall” snarare än för ”lika möjligheter”. Hennes liknelse: Olika långa människor står utanför planket, som omger en fotbollsmatch. För att de kortare människorna skall kunna se matchen lika bra som de längsta, behöver de förses med lådor att kliva upp på.

I USA finns en tydlig skillnad mellan demokrater och republikaner, vad gäller hur långt man är beredd att empatiskt bistå medmänniskor.

Efter att fundera över min väns invändning, började jag känna igen den praktiska filosofi, Som John Rawls hade spritt i olika skrifter från cirka 1970. Nationalekonomer – bland annat jag – tog intryck av hans budskap. (I slutet av min text finns hänvisning till en bok, författad av John Rawls.)

När jag nu i efterhand skall försöka förklara tankarna, vill jag formulera dem på att annat sätt än tidigare: Om vi vill ha ett samhälle med marknadsekonomi och fri företagsamhet, men ändå ett samhälle där det finns en beredskap att empatiskt bistå människor, som råkat illa ut på grund av affärsmisslyckanden, sjukdom, invaliditet eller dylikt, duger inte motsatsparet ”lika möjligheter/lika utfall” som praktiskt begrepp! Det är en ÖVERFÖRENKLING!

Varför? "Möjlighet" är något som börjar formas redan i fosterstadiet och som sedan fortsätter efter födseln ganska lång tid innan den nya människan har sitt egna handlande i egen hand. Politikens uppgift skulle då kunna ses som innehållande sådant som förstärkte mindre gynnade människor att starta med möjligheter lika stora som för bättre gynnade medmänniskor.

Ett någorlunda välkänt exempel på demokratisk politik jämfört med republikansk politik: "Obamacare". Andra exempel: Göra särskilda insatser för "underprivilegierade" barn i slumområden genom att skattebetalarna träder in och ger särskilda bidrag till de skolor, där barnen undervisas.

I USA finns en tydlig skillnad mellan demokrater och republikaner, vad gäller hur långt man är beredd att empatiskt bistå medmänniskor. Ändå handlar det om gradskillnad och alltså inte om artskillnad.

Utöver John Rawls är 1998 års Nobelpristagare i Ekonomisk vetenskap – Amartya Sen – intressant (I slutet av denna text finns hänvisning till en artikel, som berättas om Sens insatser.)

Här vill jag referera till insatser, som påverkade mig, när jag fortfarande var yngre än Kamala Harris är nu. Min första referens: A Theory of Justice ( En teori om rättvisa ) – av John Rawls. Här hände en mycket betydande ny utveckling inom den praktiska filosofin. Förvisso fanns redan tidigare en diskussion mellan dem som förespråkade “lika” utfall och dem, som förespråkade “lika förutsättningar”. Rawls lyckades göra själva frågeställningen till något att särskilt fundera över – något som kunde få människor att överge den ena ståndpunkten och istället inta den motsatta. (Förslag till läsning efter min text.)

Min andra referens: Insatser av 1998 års pristagare I Ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, Amartya Sen. Här borde det vara intressant att notera att Coronapandemin medfört ett antal exempel på relevansen hos Sens påpekande att människor inte kan klara ens sin överlevnad – och inte rädda sina företag – om de drabbas av ett antal motgångar utan tillfällen till återhämtning. (Förslag till läsning efter min text.)

Hans exempel handlade om bönder i Västbengalen (nuvarande Bangladesh). Han hade noterat att bönderna kunde "resa sig" och starta om som jordbrukare, när de hade drabbats av en missväxt. Däremot klarade de inte av att drabbas av nya missväxter, som kom kort tid efter de föregående. Det handlade då om att de inte hade tillräckligt mycket spannmål (bland annat som utsäde), att tänkbara borgenärer betraktade dem som alltmer opålitliga gäldenärer samt att de blev alltmer försvagade av svält.

Här finns en sen motsvarighet bestående av den nuvarande pandemin: Ett antal företagare drabbades först av bakslag, som de kunde "leva med" och där de också kunde återuppbygga soliditet och kreditvärdighet. När sedan nya bakslag kom, blev de skörare som företagare.

I många fall har företagarna lyckats få statligt stöd. Därmed har företagen kunnat överleva.

Det förekommer att intellektuella människor – utöver att delta I samhällsdebatten – tjänstgör som statsöverhuvuden, regeringschefer, oppositionspolitiker etcetera. Sådant kan vara på gott och ont – enligt min övertygelse mest på gott. För mig är nog Kamala Harris ett gott exempel – troligen något som kommer att märkas med tanke på nylig erfarenhet åt andra hållet!

Bertil Lindström

Förslag till läsning

Eriksson, Robert & Svensson, Lars Gunnar: “1998 års ekonomipristagare: Amartya Sen, Ekonomisk debatt, 1999, nr 1, sid 35 – 43.

Rawls, John, En teori om rättvisa (översättning: Annika Persson), Daidalos 1999