Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Friheten att göra abort är under attack – kvinnors rätt till sin egen kropp inte längre självklar

Artikel 2 av 6
Friheten
Visa alla artiklar

Frågan om kvinnors rätt att göra abort är viktig. Det handlar om kvinnors rätt att bestämma över sin kropp, men det är också en hälsofråga. Bristen på vetenskapligt vett i debatten är tydlig, istället handlar det om kontroll av kvinnor och om skeva moraluppfattningar. I ledarsidans serie om frihet skriver GD:s politiska redaktör Karin Bergkvist idag om hur kvinnors frihet kontrolleras.

Annons

En 17-årig flicka i El Salvador riskerar 20 års fängelse för mordförsök. Detta efter att hon anklagats för att försöka göra abort. Barnet var ett resultat av de upprepade våldtäkter hennes styvfar utsatt henne för. El Salvador har sedan 1998 ett totalt abortförbud. Det är inte ens tillåtet med abort om kvinnan riskerar att dö, vid fosterskador eller efter en våldtäkt.

Endast 61 länder i världen har fri abort, desto fler har starka begränsningar och i 28 länder är det förbjudet oavsett orsak.

I åtskilliga länder, även i Europa, är abort endast tillåten om kvinnan utsatts för våldtäkt eller om hennes hälsa är i fara.

Faktum är dock att abortinskränkningarna ändå hotar kvinnoliv.

Vanligast är aborter i de länder som har en strikt lagstiftning. I Sydkorea, ett land med mycket stränga abortregler, görs omkring en halv miljon illegala aborter varje år. I Argentina är siffran uppskattningsvis 350 000.

Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, dör omkring 50 000 kvinnor varje år på grund av osäkra aborter, vilket gör det till en av de vanligaste dödsorsakerna för kvinnor globalt sett.

Vetenskapligt sett är frågan avgjord och den övre gränsen är väl avvägd.

Kvinnors rätt till aborter är en het fråga i många länder. På sina håll handlar det om kamp för att liberalisera lagarna. På Irland genomfördes till exempel tidigare i år en folkomröstning där folket sa ja till mildare abortlagstiftning.

Sedan 2000 har 33 länder lättat på reglerna kring abort, men vi ser också motsatt utveckling när det görs försök att via lagar inskränka aborträtten.

Argentina sa i somras nej till en liberalare lagstiftning. Polen och Spanien hör till länder där man vill göra redan hårda abortlagar ännu hårdare.

I vårt grannland Norge förs diskussionen om strängare abortlag mellan statsminister Erna Solbergs regering och vågmästarpartiet Kristelig folkparti (KRF).

Även i Sverige – med fri abort sedan 1974 – finns det krafter som vill begränsa aborträtten.

Sverigedemokraterna vill sänka gränsen för fri abort från 18 till 12 veckor.

En oro över att övre gränsen riskerar att överlappa den tidpunkt då barn kan räddas, är ett av argumenten från dem som vill sänka gränsen.

Statistik från Socialstyrelsen visar dock att av de cirka 35 000 aborter som utförs i Sverige varje år sker hela 94 procent före vecka 12. Färre än en procent görs efter vecka 18, de flesta av dem på grund av fosterskador.

Den absoluta övre gränsen för abort idag är 21 veckor + 6 dagar men aborträtten gäller inte om fostret bedöms som potentiellt livsdugligt utanför kvinnans kropp. Formuleringen om livsduglighet gör lagen flexibel på så sätt att den kan anpassas efter medicinska framsteg som innebär att det går att rädda foster allt tidigare.

Om man själv anser att livet börjar vid befruktningen eller ett antal veckor in i graviditeten är upp till kvinnan själv att avgöra, men vetenskapligt sett är frågan avgjord och den övre gränsen är väl avvägd.

Idag finns tack och lov inget stöd för att kraftigt sänka gränsen för fri abort, men det gäller att vara vaksam mot andra attacker på aborträtten.

Abortmotståndare anpassar sina strategier efter vad de tror är möjligt att få igenom. På så sätt kan aborträtten inskränkas steg för steg. Att öppna för vårdvägran – eller samvetsfrihet som det kallas – är ett sätt.

Abortmotståndare lyfter fram sjukvårdspersonalens frihet att få vägra utföra uppgifter som strider mot den egna övertygelsen. De har dock redan frihet att välja att inte välja ett yrke där aborter är en del av uppgifterna. Det går alldeles utmärkt att jobba med något annat – svårare än så är det faktiskt inte.

Att kvinnokroppen kontrolleras genom lagstiftning och med moraliska och religiösa argument är däremot ett massivt ingrepp i alla kvinnors frihet.