Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärlek på Nobelfest

Den ekonomiska krisens vindar blåser över världen men den överdådiga Nobelbanketten står oberörd.
Kärlek, symboliserad av både blommor och musik, var temat för årets fest.

Annons

Regnet stod som spön i backen och många damer försökte förgäves skydda sina klänningsfållar och håruppsättningar när de sprang över Stadshusets innergård mot festernas fest.

Men Blå hallen var varm och mottagande som vanligt. Honnörsbordet var smyckat med röda blomsterarrangemang och mängder av blad och hjärtan som nästan trängde undan den gyllene Nobelservisen – en servis som för övrigt togs fram 1991 för att ståta i egen prakt, på sin höjd omgiven av ett och annat fruktfat.

Vid 19.03 smattrade fanfarer och huvudbordets gäster tågade nedför den svängda trappan, i 1 300 högtidsklädda gästers och cirka en miljon tv-tittares åsyn. Kungen förde medicinpristagaren Francoise Barré-Sinoussi till bordet. Kanske pratade de båda sedan om aidsepidemins härjningar medan de åt sin förrätt, bakad sjötunga med svenska skaldjur som hummer, havskräfta och krabba samt fänkål och skaldjursdressing. Gott, men inte så värst smakrikt var det allmänna omdömet om den. Då var huvudrätten, svensk kalvfilé med Karljohanssvamp, mer utmanande för smaklökarna. Till efterrätt serverades klassiska ingefärs- och vaniljkokta päron på chokladglaserad mandelbotten med mörk chokladkräm samt vaniljglass och päronmarmelad.

Orionteatern stod för underhållningen och Mozart för musiken under kvällen, och drog ned flera uppskattande skrattsalvor från huvudbordet. I taket slingrade sig ett ljusspel i blomstermönster. Romantik var ordet.

Nobelfesten är en noggrant regisserad och repeterad tillställning. Utrymmet för improvisationer är obefintligt, minutschemat måste följas till punkt och pricka och personalen har tränat många gånger på hur man rör sig i festlokalen utan att krocka eller snubbla.

Ingen lär någonsin säga det, men frågan är om inte någon av gästerna sneglade avundsjukt mot Oslo där fredspristagaren Martti Ahtisaari hyllades av världsstjärnor som Diana Ross och Scarlett Johansson i en betydligt ösigare tillställning.

Men inget slår Nobelfesten på fingrarna när det gäller överdåd och glamour, glittrande ädelstenar, tjusiga håruppsättningar och frasande tyll. Som vanligt bar de kvinnliga medlemmarna av kungafamiljen uppseendeväckande kreationer. Drottningen var klädd i en isande ljusblå sidenklänning med spets i rosa och guld designad av Jacques Zahnder, Victoria bar en fuchsiafärgad sidenklänning i design av Pär Engsheden och Madeleine en puderrosa taftklänning med brun organza och chiffong, designad av modegurun Lars Wallin.

De förnämsta gästerna såg ut att ha det trevligt under de timmar som middagen pågick. Fredrik Reinfelt gestikulerade ivrigt med sin bordsdam Tulle Hazelrigg. Kanske talade de, festens tema till ära, om hur det går att förena kärlek och arbete i praktiken. Hazelrigg är tillsammans med kemipristagaren Martin Chalfie och jobbar på samma laboratorium som denne.

För den festdeltagare som skulle råka ha otur med bordsplaceringen fanns alltid efterfesten, i år arrangerad av studenter vid KTH, som skulle hålla på till klockan fem på morgonen. Men dit bjuds bara särskilda personer. Och definitivt inga tv-kameror.